Krisintervention erbjuder omedelbar hjälp till personer som befinner sig i en kris eller går igenom en psykiskt och känslomässigt svår period. Personen kan verka upprörd och oförmögen att hantera situationen, ha självmordstankar eller nyligen ha drabbats av en förlust. Genom krisinterventionstekniker kan närstående och professionella erbjuda stöd på ett strukturerat och effektivt sätt.
Teamet bedömer situationen i sitt nuvarande läge och letar efter tecken som kan tyda på hur allvarlig krisen är. Personen kan framstå som tyst, ledsen, deprimerad eller tillbakadragen. Ett slarvigt yttre kan indikera en oförmåga att ta hand om sig själv, och personen kan även verka psykiskt instabil. Teamet samtalar med individen om dennes känslor kring krisen och hjälper hen att reflektera över vad som har hänt.
Denna typ av intervention erbjuds vanligtvis i efterdyningarna av en katastrof, exempelvis en jordbävning. Individer kan vara traumatiserade av förlusten av vänner och familjemedlemmar. Debriefingen sker i grupp tillsammans med andra överlevande, där deltagarna kan beskriva sina upplevelser av händelsen och sina egna personliga känslor. De får reagera, gråta, ropa och diskutera sina känslor med andra som går igenom samma sak, vilket hjälper dem att bearbeta och minska händelsens psykologiska inverkan.
Krisen kan ha väckt fram dolda känslor eller minnen från en tidigare stressande eller traumatisk period, vilket kan förvärra den aktuella situationen och göra den svårare att hantera. Individen får möjlighet att prata om tidigare händelser och bearbeta dem om de påverkar nutiden på något sätt.
Individer kan känna skuld över sina känslor eller försöka undertrycka dem för att framstå som starka inför andra. Teamet kan förklara sorgeprocessen och de känslor som normalt brukar uppstå, och hjälpa personen att förstå att det är helt okej att vara ledsen, arg eller rädd – eftersom dessa reaktioner är naturliga.
Ett team kan inte lova att individen aldrig mer kommer att uppleva samma händelse, men de kan erbjuda hanteringsstrategier för framtida kriser. Individen uppmuntras att hitta någon att prata med – oavsett om det är en vän, en präst eller en kurator – för att diskutera sina känslor och problem. Teamet kan också föreslå att personen planerar inför möjliga krissituationer, till exempel genom att lagra flaskvatten, så att hen känner större kontroll. Samtidigt måste hen i slutändan acceptera att det aldrig går att helt kontrollera sin omgivning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online