Strategier för krisintervention och förebyggande bör endast tillämpas av en utbildad professionell som kan bedöma och beskriva vad en verklig kris innebär. Krisförebyggande arbete består oftast av ett pedagogiskt inslag som lär individer lämpliga hanteringsstrategier och sätt att reglera sina känslor. De tekniker som används förbättrar avsevärt förmågan att klara av återkommande krisperioder.
När en individ upplever episoder av akut kris hamnar hen i en emotionell nedåtspiral som kraftigt stör förmågan att utföra vardagliga sysslor. Även förmågan att kontrollera känslor och reaktioner försämras betydligt. Krisinterventionsmetoder introducerades först på 1980-talet, när psykiatrisk vårdlagstiftning började anta ett mer humant förhållningssätt till personer i kris. De krisinterventionsstrategier som används idag betonar att den drabbade ska lära sig nya färdigheter.
En annan metod är SCIP (Strategies for Crisis Intervention and Prevention), alltså strategier för krisintervention och förebyggande. Denna används när en individ har blivit fysiskt hotfull mot sig själv eller mot andra personer. Strategin innebär att kunna identifiera de utlösande faktorer som orsakar krisen och att vidta åtgärder för att omdirigera individens uppmärksamhet.
En av de mest använda interventionsformerna är samtalsterapi. En terapeut bearbetar den verkliga eller upplevda krisen tillsammans med individen genom att diskutera möjliga lösningar på situationen, tala lugnt och behärskat samt arbeta för att återställa emotionell stabilitet.
Kriser är ibland en oundviklig del av livet, men det är hur krisen hanteras som avgör hur individen svarar på och klarar av situationen. Känsloreglering lär personen nya färdigheter för att bemöta intensiva känslor. Metoden betonar också vikten av att vara proaktiv istället för reaktiv. Det är dessutom klokt att låta den person som kämpar förstå att en kris är en akut situation som utlöser en stark känslomässig reaktion – och att lösningar finns tillgängliga. Individer med goda hanteringsstrategier ser kriser som en naturlig del av livet snarare än som ett hopplöst tillstånd.
Krisförebyggande arbete innebär att lära sig nya hanteringsstrategier och att bygga upp ett fungerande stöd nätverk, exempelvis bestående av familj, vänner, församling eller partner, som kan erbjuda känslomässigt stöd när det behövs som mest.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online