Så bemöter du en klient med suicidtankar – guide för terapeuter

Enligt Michelle E. Toth och kollegor, i en artikel publicerad i Annals of the American Psychotherapy Association, har cirka 71 procent av alla psykoterapeuter haft minst en klient som försökt ta sitt liv. Risken kan dock minskas betydligt om kliniker vet vilka frågor de ska ställa och vilka åtgärder de behöver vidta när en klient börjar tala om suicid.

Så här går du tillväga

1. Säkerställ att klienten är i trygghet

Det första steget är att se till att klienten inte befinner sig i fara. Vilka åtgärder som krävs beror på miljön. Om du arbetar på en akutmottagning eller inom medicinsk eller psykiatrisk slutenvård kan klienten placeras under observation för att omedelbart garantera säkerheten.

Om klienten inte vårdas inneliggande men är aktivt suicidbenägen – det vill säga inte kan sluta tänka på att skada sig själv – krävs en överföring till akutmottagning eller en psykiatrisk avdelning. I sådana situationer kan det bli nödvändigt att kalla på ambulans.

Är klienten däremot passivt suicidbenägen, vilket innebär att hen har haft tankar på att skada sig själv men saknar aktuell plan eller avsikt, kan du fortsätta samtala om dessa tankar. Akut sjukhusvård är då oftast inte nödvändig.

2. Bedöm klientens riskfaktorer

En noggrann riskbedömning innebär samtal med klienten samt eventuellt med närstående kontakter som familjemedlemmar, vänner och andra vårdgivare. Ställ frågor om kända riskfaktorer för suicid, bland annat:

• Aktuella suicidtankar eller suicididéation
• Missbruk av alkohol eller andra droger
• Känslor av hopplöshet eller hjälplöshet
• Ångest och social isolering
• Underliggande psykisk sjukdom
• Tidigare suicidförsök
• Självmord i familjen samt förekomst av övergrepp i familjen
• Historik av aggressiva beteenden

Ytterligare faktorer som kan öka risken är ålder och kön. Personer mellan 15 och 24 år löper större risk att försöka begå självmord, medan män oftare fullföljer ett suicidförsök. En annan avgörande riskfaktor är tillgången till dödliga metoder – har klienten en konkret plan och förmåga att genomföra den? Antalet riskfaktorer och deras svårighetsgrad ligger till grund för både en omedelbar säkerhetsplan och en långsiktig behandlingsplan.

3. Identifiera klientens skyddsfaktorer

Skyddsfaktorer utplånar inte riskfaktorer, men de är värdefulla när behandlingsplanen ska läggas upp, eftersom de gör det möjligt att bygga vidare på de styrkor och det stöd som klienten redan har. Faktorer att leta efter inkluderar:

• Effektiv vård och behandling av psykiska, fysiska och beroendeframkallande besvär
• Stöd från familj, närsamhälle och sociala nätverk
• Förmåga att lösa problem på icke-våldsamma sätt
• Kulturella övertygelser som motverkar suicid