Sharon Wegscheider-Cruse är konsult, pedagog, författare och familjeterapeut. Hon är nationellt erkänd för en teori som publicerades 1981, vilken identifierar de roller som barn antar som svar på dysfunktion i hemmet. Rådgivningscentraler, företag och näringsliv använder ofta hennes beskrivningar av dessa specifika roller i sitt arbete.
I dysfunktionella familjer förändras relationerna, och en viss rollväxling kan inträffa som påverkar familjemedlemmarna avsevärt. Den beroendes partner döljer ofta beroendet från omgivningen för att bevara lugnet i relationen. Som ett resultat kan den beroende personen fortsätta sitt missbruk ostört.
Wegscheiders teori anger att detta anpassande, samberoende beteende även omfattar barnen, som antar onormala roller som en försvarsmekanism för att upprätthålla balansen i familjen. Beteendena skulle vara onaturliga i en hälsosam miljö, men de kan minska kaoset hemma och skydda omgivningens bild av familjen. Teorin definierar fyra distinkta roller, strukturerade efter födelseordning.
Den förstfödda blir Hjälten – en styrande roll som innebär att ta på sig föräldraansvar och samtidigt vara högpresterande i skolan. Dessa barn ställer höga krav på sig själva, får goda betyg och engagerar sig i fritidsaktiviteter. Hemma utför de sysslor som normalt hanteras av vuxna, exempelvis matlagning och omsorg om yngre syskon.
Den extra stressen och pressen kan i vuxen ålder visa sig som ett tvångsmässigt behov av att bära ansvar för nästan allt och alla, vilket ofta leder till utmattning och svårigheter att slappna av.
När det andra barnet varken kan eller vill leva upp till de standarder som den förstfödda har etablerat, rör det sig ofta i motsatt riktning. Barnet längtar efter uppmärksamhet men känner att det inte kan konkurrera med det "perfekta" första barnet. Det kan därför utveckla antisociala beteenden och prestera dåligt i skolan.
Barnet blir familjens Syndabock – den som får skulden för problem i hemmet och mellan familjemedlemmar. Denna roll medför hög risk för drog- och alkoholmissbruk, oplanerad graviditet och kriminellt beteende senare i livet.
Barnet som försöker hantera kaoset genom att dra sig undan är Det förlorade barnet, som känner sig som en outsider i sin egen familj. Dessa barn är ensamma, blyga och isolerar sig både hemma och i skolan. Eftersom de drar sig tillbaka frivilligt riskerar de att bli osedda av föräldrar, syskon och lärare.
Isoleringen leder till bristande kommunikationsförmåga och svårigheter att knyta an till andra människor. Omedvetna signaler som sängvätning, olycksbenägenhet och återkommande hälsoproblem – exempelvis huvudvärk, magont, astma och allergier – kan spegla barnets outtalade behov av uppmärksamhet. Dessa barn löper risk att utveckla olika beroenden, däribland överätning. Deras låga självkänsla leder ofta till fortsatt social isolering även i vuxen ålder.
Ofta är det yngsta barnet hyperaktivt och ägnar sig åt bus för att trösta familjen genom komiskt beteende – i skolan agerar barnet gärna som klassens clown. Maskoten kan ha svårt att koncentrera sig, vilket kan leda till inlärningssvårigheter och kunskapsbrister.
Mudrashram Institute of Spiritual Studies varnar för att oförmågan att hantera inre rädslor, inre spänningar och intensiv ångest med tiden kan få många att tro att de håller på att bli galna. Utan rätt stöd kan dessa individer glida djupare in i psykisk ohälsa, utveckla kemiskt beroende eller i värsta fall begå självmord.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online