Borderline-personlighetssyndrom (BPD) är en av de mest gåtfulla och förödande psykiska sjukdomarna. Sjukdomen drabbar framför allt kvinnor, och ett av dess starkaste kännetecken är instabilitet – i allt från nära relationer till humör och självbild. Men det finns hopp. Forskningen visar att prognosen är god för att lindra de symtom som förknippas med BPD, förutsatt att den drabbade följer en varierad och långsiktig behandlingsplan.
BPD yttrar sig som ett intensivt behov av närhet och bekräftelse, kraftiga humörsvängningar och impulsivitet. Detta kan leda till suicidtankar, självskadebeteende och instabilitet i relationer. Sjukdomen drabbar fler kvinnor än män, och även om den inte är lika välkänd som bipolär sjukdom eller schizofreni, anses den vara ungefär lika vanlig i befolkningen.
Vården för personer med BPD har förändrats dramatiskt under de senaste decennierna. Tidigare stod den individuella terapin helt i centrum, men eftersom personer med BPD ofta har svårt att lita på andra kan det vara svårt att hitta och behålla en terapeut man känner sig trygg hos. Idag kombineras därför individuell terapi med gruppstöd, vård på sjukhus och medicinering. Kognitiv beteendeterapi, särskilt dialektisk beteendeterapi (DBT), har visat särskilt goda resultat för denna patientgrupp.
Förändringen inom vården är uppmuntrande för både forskare och organisationer som den amerikanska intresseorganisationen National Alliance on Mental Illness (NAMI). Prognosen för en minskning av symtomens intensitet – om inte en fullständig återhämtning – har förbättrats stadigt över tid. Samtidigt gör sjukdomens karaktär, särskilt den brist på perspektiv som ofta följer med tillståndet, den svår att övervinna. Tillgången till specialiserad behandling som möter BPD:s specifika behov är fortfarande ett utmanande problem i många delar av världen.
Prognosen påverkas också av svårighetsgraden av humörsvängningar, ångest och depression. BPD förekommer sällan som ensam diagnos – den åtföljs ofta av andra allvarliga psykiska eller fysiska sjukdomar, så kallade komorbiditeter. Stress tros dessutom förvärra symtomen, vilket gör stabila livsvillkor och bra stödfunktioner extra viktiga för tillfrisknandet.
BPD:s symtom tenderar att avta med åldern. De allvarligaste besvären uppstår vanligtvis under unga vuxna år, medan många upplever en markant minskning av symtomen i medelåldern. Detta ger ytterligare skäl till optimism för dem som får diagnosen tidigt i livet och aktivt söker behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online