Att ta hand om en närstående med utvecklingsstörning är ett stort och betydelsefullt ansvar. Utvecklingsstörningar varierar från lindriga till svåra, och ju mer du förstår om din närståendes specifika funktionsnedsättning, desto bättre förutsättningar har du att ge rätt stöd. En genomtänkt och väl genomförd handlingsplan är avgörande för att lyckas som vårdare.
Undersök så mycket som möjligt om din närståendes specifika utvecklingsstörning. Boka informationsträffar med vårdpersonal som specialiserat sig på området och hämta ytterligare information från ansedda medicinska tidskrifter som du kan nå via universitetsbibliotek. Gör detta regelbundet i takt med att nya studier publiceras, och be alltid fackpersoner förklara det du inte förstår.
Ta reda på vilken boendeform som passar din närstående bäst. Faktorer att väga in är bland annat ålder, grad av funktionsnedsättning, personens egna önskemål och ekonomiska förutsättningar. Ta dig tid och rådfråga vårdpersonal, familj och nära vänner – känn dig inte skyldig att fatta beslutet på egen hand. Ska personen bo utanför ditt hem bör du tillbringa så mycket tid som möjligt i den miljö du överväger, för att få en tydlig bild av hur vardagen där kommer att se ut.
Att vårda en person med utvecklingsstörning är kostsamt, och det kan finnas insatser i din kommun som hjälper till med både ekonomiska frågor och andra behov. Boka tid hos socialtjänsten för att ta reda på vilket stöd som finns tillgängligt. Fortsätt kontrollera regelbundet, eftersom program ofta införs, ändras eller läggs ner.
Försök aldrig att hantera vården helt på egen hand. Involvera läkare och annan vårdpersonal, familj och vänner för att kunna ge bästa möjliga omsorg. Lyssna på och väg råden noggrant innan du fattar viktiga beslut.
Dokumentera dagligen vad som händer när din närstående följer en viss behandlingsplan, så att du kan diskutera resultaten med hens läkare. Var beredd på att pröva olika behandlingsstrategier när en misslyckas eller förlorar sin effekt.
Utforma hemmet så att det underlättar för personen i vardagen. Ta bort föremål som hen inte kan hantera på ett säkert sätt, men låt samtidigt personen i möjligaste mån själv få bestämma om inredning och möbler.
Ge hen uppgifter som hen klarar av och låt hen tvätta sig, klä på sig och äta själv i den utsträckning det är möjligt. Kom ihåg att personer med utvecklingsstörning ofta lär sig långsamt och att uppgifter kan behöva delas upp i små delar. Räkna med mycket repetition och var beredd på att behöva lära om saker vid behov.
Observera vilka mönster som visar sig i beteendet för att kunna dämpa frustrationer i god tid. Ta bort din närstående från miljöer som stör hen, särskilt när hen lär sig något nytt. Håll utkik efter tydliga mönster i humöret – exempelvis kan hen bli irriterad, upprymd eller orolig vid en viss tidpunkt på dagen. När du vet att dessa känslor är på väg kan du ofta hjälpa hen att hantera dem.
Är din närstående ett barn kan hen möjligen gå i en skola med resurser för undervisning av elever med funktionsnedsättning. Undersök gärna olika alternativ i din närhet innan du fattar beslut. Även om din närstående är över 18 år finns det oftast fortfarande utbildnings- och dagliga verksamheter att söka. Kontakta kommunens utbildningsförvaltning och socialtjänst för vägledning.
Låt politiker veta om du anser att din kommun kan ge bättre stöd till personer med utvecklingsstörning än vad som görs idag. Gå med i intresseorganisationer för att bidra till att de resurser som din närstående och många andra i liknande situationer behöver faktiskt kommer till användning. Delta i politiska evenemang och demonstrationer, försök träffa förtroendevalda personligen – och kom ihåg att brev och debattinlägg också kan vara effektiva verktyg.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online