Bostadsbidrag för personer med bipolär sjukdom – vilka alternativ finns?

Enligt Meehl Foundation, en organisation som stödjer personer med bipolär sjukdom, lever cirka 1,2 procent av alla amerikaner med tillståndet. Alla med bipolär sjukdom behöver inte bostadsstöd, men för vissa kan det göra stor skillnad i vardagen. Här går vi igenom de vanligaste bostadsalternativen för den som har begränsad ekonomi på grund av sin diagnos.

Bostad med hyra baserad på inkomst

Många personer med bipolär sjukdom klarar att arbeta inom olika yrkesområden och har inga problem att betala för sin bostad. Andra är dock sjukskrivna eller har en begränsad inkomst av andra skäl. För dessa personer finns det bostadsprogram där hyran anpassas efter inkomsten, vilket gör att boendet blir ekonomiskt överkomligt.

HUD:s allmänna bostadsprogram

Det amerikanska bostadsdepartementet (Department of Housing and Urban Development, HUD) erbjuder ett allmänt bostadsprogram för äldre, personer med funktionsnedsättningar – inklusive de med bipolär sjukdom – samt familjer som uppfyller vissa inkomstkrav. För de som kvalificerar sig baseras hyran på hushållets inkomst. HUD kan nås via telefonnummer (202) 708-1112.

Bostadskoalitioner (Housing Coalitions)

Bostadskoalitioner är program som drivs i vissa counties. De kan erbjuda boendelösningar för personer med låg inkomst, även de med bipolär sjukdom, och hyran baseras på inkomsten. Lokala kontaktuppgifter hittar du enklast genom att söka på internet efter "housing coalition" tillsammans med namnet på ditt county.

Stödboende

Vissa personer med bipolär sjukdom behöver extra stöd i sin vardag. För dem finns så kallade halfway houses och gruppbostäder, där man får hjälp och struktur samtidigt som man bor relativt självständigt. Delstatens myndighet för psykisk hälsa (state department of mental health) har information om vilka boenden som finns i ditt område.

Sjukhem och vårdinrättningar

Ett fåtal personer som är svårt funktionshindrade av sin bipolära sjukdom bor i vårdinrättningar (skilled nursing facilities) där de får medicinsk omvårdnad dygnet runt. Det är dock viktigt att komma ihåg att de flesta med tillståndet inte behöver den nivån av vård, utan kan leva självständigt med rätt stöd och behandling.