Bipolära sinnesstörningar, även kallade bipolära affektiva störningar, är psykiska hälsotillstånd som kännetecknas av kraftiga svängningar mellan låga och höga stämningslägen. Vilken typ av bipolär sjukdom som diagnostiseras beror på hur allvarliga symtomen är och i vilken grad de påverkar personens funktionsförmåga. Att kontakta en psykolog eller psykiater för att diskutera sina besvär är alltid det första steget mot att få en korrekt diagnos.
Tecken på mani kan vara överdriven självuppskattning, onormalt hög energinivå, pressat tal, rastlösa tankar, minskat sömnbehov, tankeflykt, ökat engagemang i målinriktade aktiviteter samt överdrivet risktagande – exempelvis hänsynslös konsumtion eller promiskuöst beteende. Symtomen på mani kan variera från lindriga till mycket svåra. Hypomani är den mildare varianten av dessa symtom, medan fullt utvecklad mani innebär svåra symtom. Vilken grad av mani som föreligger avgör vilken typ av bipolär sjukdom det handlar om.
En svår depressiv episod kännetecknas av ihållande nedstämdhet, förlust av intresse och glädje, trötthet och energibrist, överdrivna eller olämpliga skuldkänslor, känslor av värdelöshet samt återkommande tankar på döden eller självmord – ofta i kombination med förändringar i vikt, aptit och sömn. Episoderna kan uppstå en enda gång eller återkomma periodvis, och symtomen kan spänna från lindriga till svåra. Dystymi är den mildare formen av dessa symtom. Svår depression ingår i bilden av flera former av bipolär sjukdom.
För att diagnosen bipolär I-sjukdom ska kunna ställas krävs att personen har haft minst en fullt utvecklad manisk episod. Manin vid denna form är allvarligare än vid övriga typer och kan leda till sjukhusvård på grund av de risker som följer av symtomens svårighetsgrad. Extrem oro, irritabilitet och till och med psykos kan förekomma under en manisk episod. Diagnosen kan specificeras antingen som en enskild manisk episod eller utifrån det senaste stämningsläget – maniskt, blandat, deprimerat eller ospecificerat.
Vid bipolär II-sjukdom krävs en återkommande kurs av svåra depressiva episoder som varvas med minst en hypoman episod. Hypomanin som är karaktäristisk för denna form kan orsaka lidande eller nedsatt funktion, men brukar vanligtvis kunna hanteras utanför sjukhus. Till skillnad från bipolär I-sjukdom förekommer inte fullt utvecklade maniska eller blandade episoder vid bipolär II-sjukdom.
Cyklotymi diagnostiseras när personen har haft växlande stämningslägen mellan hypomani och depressive symtom under minst två års tid. Stämningsepisoderna vid denna form är mindre allvarliga än vid bipolär I- eller II-sjukdom. De depressiva symtomen uppfyller aldrig kriterierna för en svår depressiv episod, men kan ändå orsaka lidande och försämrad funktionsförmåga. Cyklotymi är ett bestående tillstånd; en person med diagnosen är sällan helt fri från stämningsymtom i mer än två månader åt gången under den tvåårsperiod som diagnosen bygger på.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online