Patienter med bipolär sjukdom typ I kan drabbas av djupa depressioner eller manisk psykos, vara frånvarande från arbetet och slösa bort sina egna – eller andras – pengar. Även om dessa tillstånd orsakas av sjukdomen i sig, drabbar de sällan enbart patienten. Bipolär sjukdom typ I lägger en enorm börda på familjens förmåga att fungera normalt i vardagen.
Bipolär sjukdom typ I kännetecknas av återkommande perioder av depression (låg sinnesstämning och låg energi) och mani (höjd sinnesstämning och ökad energi), vilka kan visa sig som antingen irritabilitet eller eufori. Dessa skiftningar kan vara plötsliga och svåra för omgivningen att förutse.
Anhöriga som tar hand om en person med bipolär sjukdom rapporterar ofta betydande svårigheter att fungera normalt i sitt arbete, i rollen som förälder eller partner samt i sina sociala relationer. Den emotionella och praktiska pressen kan på sikt leda till utmattning och isolering.
Familjemedlemmar bär ofta på det som kallas vårdarbörda: den oro och det ansvar de känner gentemot en anhörig med bipolär sjukdom. Denna börda kan delas upp i två delar – en subjektiv och en objektiv.
Familjer som vårdar någon med bipolär sjukdom uthärdar en subjektiv börda som består av den stress, de spänningar och den ångest som uppstår i omsorgen om en sjuk närstående. Känslor av hjälplöshet, skuld och ständig vaksamhet är vanliga.
Familjer som vårdar en anhörig med bipolär sjukdom känner ofta också en objektiv börda gällande effekten av den vård de ger. Detta förstärks av att personer med bipolär sjukdom ofta har svårt att klara sig väl i livet, exempelvis vad gäller arbete, ekonomi och stabila relationer.
För att lindra familjens belastning är det viktigt att anhöriga får egen stödinsats, information om sjukdomen och möjlighet till återhämtning. Professionell hjälp, anhörigföreningar och öppen kommunikation inom familjen kan göra stor skillnad för både patientens och de anhörigas välbefinnande.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online