Bipolär sjukdom beskrivs i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-IV TR) – det referensverk som psykiatriska yrkesverksamma använder vid diagnostik – som en affektiv störning där patienten upplever extrema humörsvängningar. De flesta humörsvängningar sker i cykler, med perioder av balans emellan. Vid en bipolär diagnos är det viktigt att patienten förstår de olika humörtillstånden, sjukdomens subtyper samt de läkemedel och samtalsterapier som ingår i behandlingen.
Det högenergetiska tillstånd som bipolära patienter upplever kallas mani. Under ett maniskt episod kan patienten framstå som desorganiserad i sitt tal, vara beredd att ta sig an många olika projekt samtidigt och vilja delta i farliga och energikrävande aktiviteter. Symtomen kan bli okontrollerbara, vilket kan leda till självskada, att andra kommer till skada eller till gripande av polisen. Maniska patienter, både behandlade och obehandlade, kan också drabbas av paranoia och hallucinationer. Andra negativa konsekvenser kan vara hypersexualitet samt missbruk av lugnande medel som ett sätt att själva dämpa den ”höga” känslan. Patienter kan även uppleva hypomani – ett liknande högenergetiskt tillstånd, men på en mer hanterbar nivå.
Ett depressivt episod hos en bipolär patient liknar det som beskrivs i DSM-IV under diagnosen svår depression. Symtomen inkluderar återkommande tankar på döden eller suicid, extrem trötthet eller sömnlöshet samt obefogade skuldkänslor. Vissa bipolära patienter drabbas av depression exempelvis efter att ha sett konsekvenserna av handlingar de utfört under en manisk fas. Deprimerade patienter kan även verka rastlösa och irriterade. De kan också försöka självmedicinera genom substansmissbruk, särskilt med amfetamin.
En bipolär diagnos kan delas in i flera subtyper beroende på symtom och hur länge humörsvängningarna varar. För patienter med bipolar II upplevs hypomani i stället för mani, men de depressiva episoderna tenderar att vara längre. Patienter med cyklotymi upplever hypomani och depression, men under kortare perioder, med högst två månaders balans mellan cyklerna. Snabb cykling (rapid cycling) föreligger när minst fyra humörsvängningar inträffar inom en 12-månadersperiod – även om de i vissa fall kan komma oftare, exempelvis varje vecka, varje dag eller till och med varje timme.
Bipolära patienter behöver ofta läkemedel för att hantera sina symtom, särskilt i början efter diagnosen. Eftersom maniska symtom kan vara mycket instabila och svåra att kontrollera på grund av hög hjärnaktivitet används läkemedel som litium och Depakote för att sakta ner överföringshastigheten hos signalsubstanserna. Dessa kan också minska paranoia och hallucinationer. Under depressiva faser kan patienten få antidepressiva läkemedel som hjälper till att lyfta humöret genom att öka nivåerna av signalsubstanserna serotonin och dopamin. Ångestdämpande läkemedel, såsom Xanax, kan även förskrivas för att lindra sömnlöshet.
En stor del av hanteringen av bipolär sjukdom bygger på psykoterapi och psykoedukation från psykiatriska yrkesverksamma. De kan hjälpa patienten att förstå vad som händer i hjärnan under humörsvängningar och rekommendera strategier som kräver mer än bara patientens egen insats. Familjeorienterad terapi (Family-Focused Therapy) är ett exempel, där hela familjen får rådgivning och tillsammans identifierar roller och åtgärder som varje medlem kan bidra med för att stötta den drabbade.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online