Bipolär sjukdom – tidigare kallad manisk depression – är en allvarlig psykisk ohälsa med flera olika behandlingsmöjligheter. Dessa behandlingsalternativ kan kombineras med varandra eller användas var för sig. Läkemedel är en av de vanligaste behandlingsformerna, oavsett om den används ensam eller i kombination med andra metoder. De flesta personer som lever med bipolär sjukdom behöver pröva mer än ett läkemedel innan de hittar det som fungerar bäst för dem. Detta sker oftast genom en husläkare eller en psykiater.
Innan termen "bipolär sjukdom" blev etablerad kallade många läkare tillståndet "manisk depression" och personerna som led av det "maniskt-depressiva". Även om dessa begrepp fortfarande hörs ibland har de ersatts av ordet "bipolär" i de flestas ordförråd – särskilt bland yrkesverksamma inom vården. Sjukdomen själv är långt ifrån ny; det finns beskrivningar av den ända sedan andra århundradet. Det var dock inte förrän på 1970-talet som riktlinjer och diagnostiska kriterier fastställdes, vilket gjorde att läkemedel kunde användas på ett bättre sätt för att behandla personer med bipolär sjukdom. Många av dessa personer hade dessförinnan institusionaliserats i stället för att få rätt behandling, ända fram till 1960-talet.
Enligt uppgifter i tidskriften Today's Caregiver diskuterades symptomen på bipolär sjukdom redan i antikens Grekland, men vid den tiden fanns ingen medicinering att tillgå. År 1913 skrev Emil Kraepelin om störningen och fick äran för att ha myntat begreppet "manisk-depressiv". Vid 1930-talet var idéerna bakom sjukdomen allmänt accepterade och mer hjälp började bli tillgänglig.
Läkemedel som historiskt använts mot bipolär sjukdom inkluderar Eskalith, Lithane, Lithobid och Cibalith-S (som alla innehåller litium) samt antiepileptiska läkemedel som Tegretol och Depakote. När National Institute of Mental Health bildades 1979 växte intresset för att utveckla nya läkemedel för psykisk hälsa betydligt.
Flera olika typer av läkemedel används för att behandla bipolär sjukdom. En del av dem används "utanför indikation", vilket innebär att de ursprungligen utvecklades för att behandla någon annan sjukdom men visat sig effektiva även för personer med bipolär sjukdom. Andra är specifikt avsedda för bipolär sjukdom eller för relaterade tillstånd som ångest och depression.
Läkemedel som innehåller litium används fortfarande av läkare, liksom antiepileptiska preparat. Antipsykotiska läkemedel som Abilify och Seroquel används också idag och har generellt få biverkningar för de flesta människor.
Oavsett vilket läkemedel en person tar mot sin bipolära sjukdom är målet detsamma: att minska antalet och svårighetsgraden av humörsvängningar, det vill säga mani- och depressionsepisoder. Eftersom alla svarar lite olika på medicinering finns det inget enskilt preparat som kan erbjudas effektivt till alla med bipolär sjukdom. Hur allvarlig sjukdomen är samt om andra psykiatriska tillstånd förekommer kan också påverka hur bra en person svarar på en viss dos.
Olika läkemedel prövas därför tills vårdpersonalen och patienten hittar något som fungerar väl och ger så få obehagliga biverkningar som möjligt.
Även om de flesta läkemedel som används vid bipolär behandling är relativt säkra finns det alltid risk för en allvarlig biverkning eller allergisk reaktion. Läkare brukar börja med en låg dos och låta patienten gradvis öka dosen tills maximal effekt uppnås. När man tar ett bipolärt läkemedel för första gången, eller när dosen ökas, bör man rapportera biverkningar till sin läkare så att medicineringen kan avbrytas eller justeras på rätt sätt.
Patienter som står på medicinering mot bipolär sjukdom bör även genomföra de prover som läkaren begär, eftersom vissa av dessa läkemedel över tid kan skada levern eller andra organ. Uppstår en allvarlig allergisk reaktion ska akut vård sökas omedelbart.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online