Bipolär sjukdom, även känd som manisk depression, är en allvarlig och kronisk psykisk sjukdom som kännetecknas av extrema svängningar i humör, tankar, energinivåer och beteende. Enligt National Mental Health Information Center drabbar bipolär sjukdom över 750 000 amerikanska barn och har diagnostiserats hos barn så unga som i förskoleåldern. Tyvärr går många fall av pediatrisk bipolaritet odiagnostiserade, vilket utsätter de drabbade barnen för risker som svårigheter i skolan och i relationer, problem med missbruk samt självmord.
Enligt American Academy of Child & Adolescent Psychiatry (AACAP) är de flesta forskare överens om att bipolär sjukdom utlöses av en kombination av genetiska, miljömässiga och neurologiska faktorer. Studier på tvillingar, adopterade barn och släkthistorier har visat att barn med en eller flera nära släktingar med bipolär sjukdom löper ökad risk att själv utveckla sjukdomen. Forskare har dessutom identifierat förändringar i hjärnans struktur, kemiska balans och funktion som kan bidra till sjukdomens debut. Stress eller trauma kan också spela en roll när det gäller att utlösa bipolär sjukdom hos genetiskt eller neurologiskt sårbara barn.
Bipolär sjukdom yttrar sig annorlunda hos barn än hos vuxna. Medan vuxnas humör vanligtvis växlar långsamt över veckor eller månader kan barn gå igenom olika höga faser (mani) och låga faser (depression) mycket snabbt, ofta med flera skift under en och samma dag. Studier från Child and Adolescent Bipolar Foundation (CABF) listar följande vanliga symtom på pediatrisk bipolaritet: explosiva eller destruktiva raseriutbrott, riskfyllt eller hypersexuellt beteende, aggression, irritabilitet, dominant beteende mot vuxna, driven kreativitet, bilder eller berättelser som skildrar grafiskt våld, överdrivet pratsamhet, separationsångest, kronisk depression, tappat intresse för aktiviteter, sömnstörningar, vanföreställningar, hallucinationer, psykos samt tal om mord eller självmord.
Enligt AACAP är bipolär sjukdom särskilt svår att diagnostisera hos barn. Symtomen på pediatrisk bipolaritet kan starkt likna symtomen på andra barndomsstörningar som depression, uppförandestörning, trotssyndrom och adhd. Diagnosen kompliceras ytterligare av att pediatrisk bipolaritet ofta förekommer samtidigt med dessa störningar samt andra tillstånd som ångestsyndrom och autismspektrumtillstånd. National Mental Health Information Center har också funnit att en familjs kultur, tro och språk påverkar hur symtom och beteenden kommuniceras och förstås – och därmed hur de diagnostiseras och behandlas.
Även om behandlingen av bipolär sjukdom hos vuxna är väl etablerad pågår arbetet fortfarande med att ta fram bästa möjliga behandlingsstrategier för bipolära barn. Enligt National Alliance on Mental Illness (NAMI) måste psykiatriska vårdgivare idag behandla pediatrisk bipolaritet med de etablerade vuxenbehandlingarna. Läkemedel som litium, atypiska antipsykotika och antiepileptika kan vara hjälpsamma, men barn måste övervakas noggrant med avseende på fysiska och psykiska biverkningar. AACAP framhåller att familje- och beteendeterapi är minst lika viktigt som läkemedelsbehandling för att hjälpa bipolära barn och deras familjer att förstå och hantera sjukdomen.
CABF rapporterar att pediatrisk bipolaritet tenderar att vara mer farlig och svårhanterlig än bipolär sjukdom med debut i vuxen ålder, och organisationen förespråkar starkt tidig behandling samt noggrann och livslång uppföljning. Även med en bra behandlingsplan kan utfallet variera, men många bipolära barn upplever en betydande lindring av symtomen samt färre och kortare episoder. Med ihärdig efterlevnad av läkemedels- och beteendeterapier, tillsammans med ett stödjande nätverk bestående av familj, vänner och psykiatriska vårdgivare, kan bipolära barn avsluta skolgången, få arbete och leva ett självständigt liv.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online