Bipolär sjukdom är en allvarlig psykiatrisk störning som får den drabbade att växla mellan perioder av mani – kännetecknad av överdriven energi och rastlösa tankar – och depression, som präglas av extremt låg energi och djup sorg. Behandling är avgörande för personer som lever med tillståndet och vill minska hur mycket det stör vardagen. De extrema humörsvängningarna gör det mycket svårt att upprätthålla både relationer och arbete. Forskningen har kommit långt när det gäller att förstå bipolär sjukdom, men delar av tillståndet är fortfarande okända för den medicinska och psykologiska forskarsamhället.
Enligt National Institute of Mental Health (NIMH) upplever en person under en manisk episod en extrem höjning av både humör och energi. Tankarna rusar och hoppar från ett ämne till ett annat utan något meningsfullt samband, ofta tillsammans med storhetsvansinne eller föreställningar om övernaturliga förmågor. Impulskontrollen är kraftigt nedsatt, och riskfyllt beteende, sexuell promiskuitet och ekonomisk ansvarslöshet är vanliga tecken. Personen blir lättirriterad, lider av sömnlöshet och kan gå dagar utan att äta. En manisk cykel kan pågå från två veckor upp till tre månader.
Under en depressiv episod noteras en markant förlust av fysisk energi, och personen kan sova upp till 20 timmar per dygn. Intresset för dagliga aktiviteter försvinner, lusten minskar och starka begär efter socker- och kolhydratrik mat uppstår. Ofta känns en irrationell sorg, ångest, skuld, vrede eller en emotionell domhet. Om episoden lämnas obehandlad kan en depressiv cykel pågå från två veckor upp till åtta månader.
Bipolär sjukdom är till största delen en genetisk sjukdom som ärvs mellan generationer via minst tre muterade gener. En av dessa har identifierats som Slynar-genen, belägen på den tolfte kromosomen och förekommande i hjärnan. Forskarna är ännu osäkra på exakt hur stor roll Slynar-genen spelar för tillståndet. Även om anlagen förs vidare i varje generation tenderar sjukdomen att bara bryta ut varannan generation – därför löper personer vars far- eller morföräldrar haft sjukdomen större risk att drabbas än de med drabbade föräldrar. Det är dock möjligt att utveckla tillståndet även utan familjehistoria, exempelvis efter svår emotionell traume eller en extrem hormonobalans.
Enligt DSM-IV-manualen visar sig symtomen på bipolär sjukdom oftast mellan 18 och 24 års ålder. Under senare år har dock allt fler fall diagnostiserats redan hos barn och unga tonåringar, vilket fått experter att ompröva frågan om debutålder. Idag används uppföljaren DSM-5, där kriterierna ytterligare preciserats. För att få diagnosen krävs minst två kliniskt konstaterbara episoder – en manisk och en depressiv – under ett kalenderår. Det är mycket vanligt att drabbade upplever tre eller fler episoder per år. Uppträder fyra eller fler cykler inom ett år klassificeras tillståndet som snabbcyklande bipolär sjukdom.
Bipolär sjukdom kan allvarligt försämra livskvaliteten, men det finns flera effektiva behandlingskombinationer som minimerar symtomen. De mest framgångsrika metoderna innefattar vanligtvis läkemedel som antidepressiva, antipsykotika och stämningsstabiliserare, i kombination med olika former av kognitiv beteendeterapi och samtalsterapi. Elektrokonvulsiv terapi (ECT) kan i extremt svåra fall användas för att återställa hjärnans aktivitet, men metoden används idag mer sällan. Det finns även holistiska behandlingsformer som meditation och växtbaserade kosttillskott, men deras effekt har inte vetenskapligt verifierats av den medicinska professionen. Med rätt behandling och kontinuerlig uppföljning kan dock många leva ett stabilt och fungerande liv.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online