Sjukdom påverkar inte bara den som är sjuk – den präglar livet för alla som står personen nära. Det gäller i hög grad bipolär sjukdom. Familj, vänner och kollegor dras in i stormens centrum genom den emotionella virvelvind som byggs upp när episoderna eskalerar och humöret växlar. Bipolär sjukdom skapar en unikt tung börda för både individen och hela familjen.
Påverkan på familjemedlemmarna börjar med en ständigt närvarande osäkerhet: När kan humöret svänga? Hur allvarlig blir nästa episod? Hur länge varar den? Till detta kommer frågan om personen själv kommer att märka förändringen i sitt mående, har förmåga att använda sina strategier för att hantera situationen – eller orkar hålla ut tills balansen återställts. Även osäkerheten kring hur anhöriga ska skydda sitt eget psykiska och fysiska välbefinnande samtidigt som de lägger all energi på att hjälpa den sjuke spelar in. Familjens upplevelse blir lättare att förstå om man ser hur beteendet förändras i sjukdomens olika faser.
Under mani är personen med bipolär sjukdom oförutsägbar. Humöret kan inledningsvis vara euforiskt för att sedan övergå i irritabilitet. Omdömet är nedsatt, vilket leder till hänsynslösa beslut med potentiellt allvarliga konsekvenser. Det kan handla om impulsiva shoppingorgier eller missbruk av alkohol eller droger. Samtidigt känner sig personen oövervinnerlig – kraftfull, kreativ, ostoppbar – helt utan tanke på konsekvenserna. Den intensiva energin och det extrema maniska beteendet kan leda till gräl, raseriutbrott och i värsta fall våldshandlingar.
I den depressiva fasen framträder en person som är ledsen, irriterad och så energilös att intresset för vanliga aktiviteter försvinner. Personen deltar inte längre som familjemedlem på samma sätt, har svårt att koncentrera sig och klarar inte av de beslut som krävs i vardagen. Ibland kommer dessutom fysisk ohälsa ovanpå det känslomässiga tillbakadragandet. Sömnproblematik är vanligt – antingen sömnsvårigheter eller översömnighet – vilket ytterligare ställer till det med sociala, arbetsrelaterade och familjära åtaganden. Personen "kopplar ur" och lämnar familjen att fungera utan sin del. Känslorna av värdelöshet kan i värsta fall yttra sig i suicidtankar eller suicidhandlingar.
Familjer går igenom ett brett spektrum av känslor som svar på de oförutsägbara humörsvängningarna. Ibland är de kärleksfulla, tålmodiga och förstående. Andra gånger är de arga över att deras liv rubbas så djupt. De flesta familjer lägger enormt mycket energi på att dölja det som händer – att upprätthålla en positiv fasad utåt – så att ingen annan ska få veta om den ständiga oro och konflikt som pågår hemma. Det gör bara att pressan ökar ytterligare. Som en följd av den obevekliga stressen brottas många anhöriga med egna perioder av depression och ångest. Tiden fylls av oro inför vad som kommer härnäst, och familjen står kontinuerligt beredd att begränsa skadorna. Skuldkänslor över att inte kunna hjälpa tillräckligt är vanligt, liksom att tvingas möta beteenden och situationer som känns obegripliga.
Detta är en stressnivå som pågår i månader – ofta år – så länge familjen håller ihop. Kampen berör alla delar av livet, från ekonomiska bördor till relationer som försämras, både inom familjen och gentemot omvärlden. Men hopp och stöd kan förändra bilden. Det finns konkreta steg som familjer kan ta för att överleva de värsta ögonblicken och återfå lite ro och glädje:
Tillsammans kan familjen börja ta tillbaka makten från sjukdomens osäkerhet. Genom att fokusera på en dag i taget, stötta varandra och ta tillvara på det stöd som finns tillgängligt går det att skapa en mer stabil och meningsfull vardag – trots sjukdomen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online