Manisk depression, som kliniskt benämns bipolär sjukdom, är en humörstörning som till stor del ärvs genetiskt. Personer med manisk depression pendlar mellan episoder av onormalt uppsvällt humör – så kallad mani – och djup nedstämdhet – depression. När sjukdomen väl har utvecklats kvarstår den livet ut. Det finns idag flera behandlingsformer för patienter med manisk depression, men inget botemedel.
Manisk depression är en genetiskt betingad sjukdom, vilket innebär att personer som har sjukdomen i släkten löper ökad risk att själva utveckla den. Hur stor dispositionen är kan bedömas utifrån antalet fall av bipolär sjukdom i familjen, hur nära släkt den drabbade personen är samt vilken generation som haft den. Risken ökar om nära anhöriga – syskon, föräldrar, fastrar, mostrar, morbröder, farbröder samt far- och morföräldrar – har sjukdomen.
Sannolikheten att utveckla manisk depression stiger ytterligare om flera familjemedlemmar har sjukdomshistoria, eller om den förekommer på båda föräldrarnas sidor. Sjukdomen tenderar dessutom att hoppa över generationer, vilket innebär att en mormor, morfar, farmor, farfar eller mor- och farförälders syskon med diagnosen ökar risken kraftigt.
Det är vanligt att personer med odiagnostiserad manisk depression självmedicinerar genom missbruk av olika substanser. Alkoholism och rekreationellt bruk av droger som kokain, amfetamin eller receptfria och receptbelagda sömnmedel är vanliga varningssignaler hos personer som uppvisar oberäkneligt beteende. När en individ går igenom sin familjehistoria för att identifiera möjliga samband bör därför även sådant beteende tas i beaktande.
Enligt National Institute of Mental Health i USA orsakas manisk depression av samverkande mutationer på minst tre gener. En gen som nyligen kopplats till sjukdomen är Slynar-genen, som finns på kromosom 12 i hjärnan. Forskarsamhället är fortfarande osäkert på vad genens ursprungliga funktion är och vilka egenskaper den bär på. En europeisk studie noterade dock en muterad form av Slynar-genen hos tio procent av de studiedeltagare som redan hade fått diagnosen manisk depression.
Personer som bär på en genetisk disposition för sjukdomen bör vara extra uppmärksamma på eventuella symtom mellan 14 och 18 års ålder. Typiska varningstecken på ett maniskt skov inkluderar växande känslor av eufori, impulser till hänsynslöst eller riskfyllt beteende, bristande kontroll över ekonomin, svår oro och rastlöshet samt ett minskat behov av sömn och mat. Tankar som rusar och perioder av intensiv kreativitet är också vanliga tecken.
Depressiva episoder kännetecknas i stället av kraftig energibrist, sömn upp till tjugo timmar per dygn, starkt begär efter söta eller stärkelserika livsmedel samt irrationella känslor av skuld, sorg, ångest eller paranoia. För att symtomen ska räknas in i en diagnos av manisk depression måste de pågå i minst två veckor.
Även om manisk depression oftast utvecklas till följd av genetisk disposition kan sjukdomen också uppstå av andra skäl. Det finns dokumenterade fall där personer som upplevt svåra emotionella trauman har utvecklat manisk depression. Det finns även beskrivna fall där onormala hormonfluktuationer under tonåren utlöste tillståndet, helt utan någon tidigare sjukdomshistoria i familjen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online