Klinisk depression är ett brett begrepp som omfattar flera olika former av depression. Den vanligaste formen är den så kallade stora depressionen (major depression). Alla kliniskt diagnosticerade depressioner är dock inte lika allvarliga som stora depressionen, även om många symtom är gemensamma för de olika formerna.
Här går vi igenom de vanligaste typerna av klinisk depression och vad som skiljer dem åt.
Svår depressiv störning kan beskrivas som den klassiska kliniska depressionen, trots att den har vissa särdrag som inte delas med andra typer. Störningen drabbar oftast vuxna under 45 års ålder. Symtomen inkluderar nedstämdhet, känslor av värdelöshet, aptitlöshet samt i vissa fall paranoia och vanföreställningar. Stora depressionen tenderar att komma i episoder, med en genomsnittlig längd på cirka nio månader.
Det som tidigare kallades manisk depression benämns idag bipolär sjukdom. Det grundläggande kännetecknet för denna typ av klinisk depression är att patienten upplever kraftiga humörsvängningar. Perioder av djup sorg och allmän otillfredsställelse kan snabbt övergå i en manisk eufori som kan få många att ifrågasätta en depressionsdiagnos. Trots detta är det maniska skedet en integrerad del av sjukdomsbilden.
Många människor blir deprimerade när hösten och vintern närmar sig, men lika många blir ledsna och nedstämda när våren och sommaren kommer. Detta kallas säsongsbunden affektiv störning (SAD) och drabbar faktiskt upp till fem procent av befolkningen. Även om symtomen liknar dem vid stora depressionen och uppstår vid bestämda tider på året, är den bakomliggande orsaken fortfarande okänd, även om viss forskning tyder på att den kan vara genetiskt betingad.
Förlossningsdepression är en unik form av klinisk depression eftersom den endast förekommer hos kvinnor som nyligen har fött barn. Det finns tre olika svårighetsgrader av förlossningsdepression, från lindriga fall som brukar gå över inom två veckor till förlossningspsykos som kan bli så allvarlig att den drabbade inte längre kan skilja mellan verklighet och fantasi. Man tror idag att förlossningsdepression beror på de många hormonella förändringar som kvinnan genomgår under graviditeten.
Dystymi är en av de mildare formerna av klinisk depression, även om symtombilden inte skiljer sig nämnvärt från stora depressionen. Även om symtomen inte är lika intensiva kan episoderna pågå i flera år utan avbrott. Vissa personer med dystymi upplever den återkommande, men perioderna utan depression varar sällan längre än två till tre månader, ofta bara två till tre veckor.
Denna typ av klinisk depression uppstår när någon har tagit ett läkemedel eller annan substans, eller nyligen slutat med det. När intaget eller abstinensen ger upphov till humörförändringar, maniskt beteende eller typiska depressionssymtom kan det röra sig om substansutlöst depression. Eftersom en mängd olika läkemedel kan orsaka depression är det viktigt att undersöka patienten noggrant för att avgöra om besvären orsakas av medicineringen eller av andra faktorer.
Premenstruell dysforisk störning är en mycket allvarlig störning som drabbar uppskattningsvis fem till åtta procent av alla kvinnor. Denna form av klinisk depression ska inte förväxlas med premenstruellt syndrom (PMS), utan betraktas som en betydligt svårare variant. Besvären börjar vanligtvis cirka en vecka innan menstruationen och upphör oftast några dagar efter att den inletts. Symtomen liknar dem vid stora depressionen, men svårighetsgraden kan vara så hög att den drabbade blir helt arbetsoförmögen under flera dagar.
Oavsett vilken typ av depression du misstänker är det viktigt att söka professionell hjälp. En läkare eller psykolog kan ställa en korrekt diagnos och föreslå lämplig behandling, som kan innefatta samtalsterapi, medicinering eller en kombination av båda. Med rätt behandling går det bra att hantera de flesta former av depression.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online