
Antidepressiva läkemedel används för att behandla depression, ångestsyndrom och andra psykiatriska tillstånd. Idag finns flera olika läkemedelsgrupper med skilda verkningsmekanismer, fördelar och biverkningar. Här går vi igenom de vanligaste typerna och vad som skiljer dem åt.
SSRI är den mest förskrivna gruppen antidepressiva läkemedel idag. De verkar genom att blockera hjärnans återupptag av serotonin – en viktig signalsubstans som hjälper till att reglera humöret. När serotonin får finnas kvar längre i hjärnan kan känslor av sorg och hopplöshet lindras. Vanliga preparat inom gruppen är fluoxetin (Prozac), sertralin (Zoloft) och paroxetin (Paxil).
MAOI är en äldre läkemedelsgrupp som hämmar enzymet monoaminoxidas. Det leder till ökade nivåer av flera signalsubstanser i hjärnan, bland annat serotonin, noradrenalin, dopamin och tyramin. Eftersom de påverkar flera system i kroppen – däribland blodtrycksregleringen – reserveras MAOI oftast för patienter som inte har svarat på nyare läkemedel. Kända preparat är fenelzin (Nardil) och tranylcypromin (Parnate).
De tricykliska antidepressiva ligger någonstans mellan SSRI och MAOI. De blockerar återupptaget av både serotonin och noradrenalin, vilket ger en mer balanserad verkan. De är effektiva, men medför en högre risk för biverkningar som högt blodtryck, muntorrhet, suddig syn och trötthet. Därför väljs SSRI oftast som första behandlingsalternativ. Exempel på preparat är desipramin (Norpramin), amitriptylin (Elavil) och imipramin (Tofranil).
Atypiska antidepressiva påverkar andra signalsubstanser än serotonin och kan vara ett alternativ för den som inte svarar på traditionella läkemedel. Gruppen omfattar bland annat venlafaxin (Effexor), bupropion (Wellbutrin) och duloxetin (Cymbalta). De tolereras i allmänhet bra, men kan likväl ge biverkningar som liknar de tricykliska läkemedlens.
Antidepressiva läkemedel är kraftfulla verktyg som lindrar symtom, men de botar inte depressionen. Att behandla underliggande orsaker – ofta genom psykoterapi – är fortfarande avgörande. Medicinering kan stabilisera humöret tillräckligt mycket för att man ska kunna ta sig an terapi, men den bör aldrig ersätta psykologiskt stöd.
Kom också ihåg att behandling alltid ska ske i samråd med läkare. Avbryt aldrig medicineringen plötsligt på egen hand, eftersom det kan ge utsättningssymtom – dosjusteringar ska alltid göras gradvis och under medicinsk övervakning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online