Teorin om ångest- och osäkerhetshantering (AUM – Anxiety/Uncertainty Management) beskriver de processer som ingår i interkulturella möten mellan personer med olika etnisk och kulturell bakgrund. Eftersom dessa grupper betraktas som "främlingar" för varandra är målet att förvandla dem till grannar. Utöver befintlig kunskap om en kultur bidrar förståelsen av varje enskilt mötes unika behov till en mer effektiv kommunikation.
Enligt teorin beror dålig kommunikation mellan olika grupper på ångest, osäkerhet och oförmågan att "förutsäga" beteende. För att bättre kommunikation ska kunna uppstå mellan olika grupper måste ångest och osäkerhet minskas, så att grupperna kan förutsäga varandras beteenden mer korrekt.
Ångest är den känsla som orsakas av rädsla inför det som komma skall, eller av ett upplevt hot – verkligt eller inbillat. Spänning, oro och nervositet är alla former av ångest.
Osäkerhet – i AUM-teorins terminologi – hänger samman med oförmågan att förutsäga resultatet av en interkulturell kommunikation. Ju större denna osäkerhet och/eller tidigare ångest är, desto sämre blir kommunikationen.
Eftersom alla typer av kommunikation innebär både ångest och osäkerhet är målet inte att helt utrota dessa känslor, utan att minimera dem för att kunna kommunicera mer effektivt. Ju större önskan att kommunicera effektivt med den andra gruppen, desto mer motiverad blir personen.
Ju mer man redan förstår den andra kulturen – genom sociala nätverk till exempel – desto större blir förmågan att kommunicera framgångsrikt. Förväntningar på den andres beteende spelar också en viktig roll och hänger direkt samman med hur mycket erfarenhet personen har av "främlingen", om alls någon.
Alla medlemmar i en grupp är inte identiska. Framgångsrik kommunikation, oavsett typ, handlar i slutändan om empati och innebär förmågan att uppfatta och bemöta de specifika omständigheterna hos en given person och situation.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online