1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Vad är patofysiologin för multipelpersonlighetsstörning?

Multipel personlighetsstörning, nu kallad dissociativ identitetsstörning (DID), är ett komplext mentalt tillstånd som kännetecknas av närvaron av två eller flera distinkta personlighetstillstånd eller identiteter inom en individ. Den exakta patofysiologin för DID är inte helt klarlagd, men flera teorier och faktorer tros bidra till dess utveckling:

1. Trauma: DID är starkt förknippat med en historia av allvarliga barndomstraumor, såsom fysiska, känslomässiga eller sexuella övergrepp, försummelse eller andra former av kronisk stress. Dessa traumatiska upplevelser tros överväldiga det utvecklande barnets hanteringsmekanismer, vilket leder till en fragmentering av jaget som försvarsmekanism.

2. Dissociation: Dissociation är en psykologisk process som involverar en tillfällig avskildhet från ens miljö, tankar, minnen eller självkänsla. I DID blir dissociation en svår och ihållande hanteringsmekanism som används av individen för att undkomma överväldigande trauma.

3. Ändrade medvetandetillstånd: Personer med DID upplever förändringar i sitt medvetande, vilket leder till distinkta personlighetstillstånd som kan ha olika tankar, känslor, minnen och beteenden. Dessa personlighetstillstånd kan uppfattas som separata identiteter med sina egna unika egenskaper.

4. Neurobiologiska förändringar: Studier tyder på att DID är associerat med förändringar i hjärnans struktur och funktion. Avvikelser har observerats i de områden som är ansvariga för att integrera minnen, känslor och självkännedom, inklusive hippocampus, amygdala och prefrontal cortex.

5. Genetisk predisposition: Viss forskning indikerar en genetisk komponent till DID, vilket tyder på att vissa individer kan vara mer sårbara för att utveckla sjukdomen om de utsätts för traumatiska upplevelser.

6. Bilagastörning: Tidiga anknytningsrelationer med vårdgivare kan avsevärt påverka en individs förmåga att utveckla en sammanhållen självkänsla. Avbrutna anknytningsmönster på grund av trauma eller försummelse kan bidra till utvecklingen av DID.

7. Minnesstörning: Personer med DID har ofta problem med minnet, såsom luckor eller inkonsekvenser i sina minnen. Vissa minnen kan vara förträngda eller fragmenterade på grund av den traumarelaterade dissociationen.

Det är viktigt att notera att DID är en sällsynt och komplex sjukdom, och de specifika mekanismerna bakom dess utveckling är ännu inte helt klarlagda. Mer forskning behövs för att få en heltäckande förståelse av patofysiologin för dissociativ identitetsstörning.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online