Stämningsstabiliserare är kemiska substanser som är utformade för att balansera signalsubstanserna i hjärnan, vilket hjälper till att kontrollera beteende och känslomässiga tillstånd. Personer med bipolär sjukdom behandlas ofta med stämningsstabiliserare under långa perioder, och bipolär sjukdom åtföljs i många fall av adhd (attention deficit hyperactivity disorder).
Här följer en översikt över de vanligaste grupperna av stämningsstabiliserande och relaterade läkemedel, hur de används och vilka biverkningar de kan medföra.
Litium är ett stämningsstabiliserande läkemedel som tas oralt i form av tabletter eller kapslar och har använts inom psykiatrin i över 50 år. Denna alkalimetall finns i två olika beredningar – litiumcitrat eller litiumkarbonat – och liknar i sin kemiska natur natrium.
Även om litium länge varit förstahandsvalet i USA används det sällan i Europa och ingår inte alls i behandlingen på det största barnpsykiatriska sjukhuset i Israel. Upp till tre fjärdedelar av patienterna upplever biverkningar, oftast lindriga, bland annat hypothyreos, njurskador och arytmier. Litium kan dessutom bli toxiskt vid för höga halter i kroppen och orsaka dåligt seende, yrsel, illamående och förvirring. Regelbundna blodprov krävs därför under behandlingens gång.
Valproinsyra finns i två huvudberedningar: valproinsyra och natriumdivalproex. Natriumdivalproex är en kombination av valproat och valproinsyra och har mindre allvarliga biverkningar än litium. Vanliga biverkningar är håravfall, blåmärken, matsmältningsbesvär, sedering och yrsel.
Läkemedlet kan höja testosteronnivåerna hos tonårsflickor och kan orsaka polycystiskt ovariesyndrom hos kvinnor som påbörjar behandling före 20 års ålder. Övriga antiepileptiska och antikonvulsiva läkemedel som används inkluderar karbamazepin, som har mer allvarliga biverkningar, oxkarbazepin, lamotrigin – som verkar ha något lägre effekt som stämningsstabiliserare – samt gabapentin, topiramat och levetiracetam.
Antidepressiva läkemedel kan ta flera veckor innan de börjar verka och når sin fulla effekt först efter upp till tre månaders daglig användning. Biverkningar inkluderar sexuell dysfunktion, viktökning och risk för negativa interaktioner med andra läkemedel.
Det finns flera olika klasser av antidepressiva, bland annat monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare), tricykliska antidepressiva, selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI), noradrenalinåterupptagshämmare samt kombinerade serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI).
Antipsykotiska läkemedel används inte primärt som stämningsstabiliserare, utan snarare för att lindra vissa symtom som följer med stämningssyndrom, exempelvis mani eller psykotiska episoder. Denna typ av läkemedel används sällan som långtidsbehandling, eftersom den medför betydande risker och biverkningar över tid. Exempel på neuroleptika som används är risperidon, klozapin och olanzapin.
Viktigt att komma ihåg: Valet av läkemedel ska alltid göras tillsammans med läkare eller psykiater, eftersom behandlingen behöver anpassas individuellt och följas upp noggrant. Den här artikeln är endast avsedd som allmän information och ersätter inte professionell medicinsk rådgivning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online