Ilskaskalor används för att bedöma allvarlighetsgraden av ilska och ge insikt i dess orsaker. Skalorna varierar i längd och format, men de flesta har flervalgsfrågor och består vanligtvis av 20 till 30 frågor. Kända exempel på ilskaskalor är Clinical Anger Scale (CAS), Novaco Anger Scale and Provocation Inventory (NAS-PI), Anger Disorders Scale (ADS) samt State-Trait Anger Expression Inventory (STAXI).
Ilsskaskalor innehåller oftast information om olika bedömningar av skalans reliabilitet och validitet – två nyckelbegrepp som avgör hur tillförlitlig mätningen är.
Börja med att undersöka hur skalan konceptualiserar ilska och om den avser att mäta olika typer, orsaker eller uttryck av ilska. Faktoranalys är en statistisk teknik som kopplar samman frågor som besvaras enligt ett liknande mönster, vilket tyder på att ett möjligt samband finns mellan dem – det vill säga att frågorna tillsammans mäter en viss typ av ilska.
Granska de reliabilitetsdata som ingår i skalan, inklusive bedömarreliabilitet (inter-rater reliability), test–retest-reliabilitet och intern konsistens. Poängen anges på en skala från 0,0 till 1,0, där 1,0 motsvarar "en perfekt poäng". Värden över 0,8 indikerar god reliabilitet.
Analysera sedan de data som ingår i skalan och som rör validitet. Validitet mäter i vilken grad testet verkligen mäter det som det är avsett att mäta. Även här ligger poängen mellan 0,0 och 1,0, där 1,0 betyder "perfekt validitet".
Ta hänsyn till den population som ilskaskalan är avsedd för och avgör om skalan är lättillgänglig för just denna grupp. En självadministrerad skala för små barn bör till exempel vara skriven på en nivå som passar barn – inte på en akademisk nivå anpassad för utbildade kliniker.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online