Sluten psykiatrisk vård spelar en viktig roll i dagens system för psykisk hälso- och sjukvård. Den blir nödvändig när en person drabbas av akuta och allvarliga psykiatriska symtom. Sluten vård är också ett alternativ när tidigare öppenvård inte har gett tillräcklig lindring av besvären vid psykisk ohälsa.
Sluten psykiatrisk vård bedrivs både på privata och offentligt drivna sjukhus. Sjukhusen kan vara allmänna sjukhus med psykiatriska avdelningar eller specialiserade psykiatriska sjukhus. Enligt den amerikanska myndigheten SAMHSA (Substance Abuse and Mental Health Services Administration) krävde totalt 9,5 miljoner psykiatriska vårdtillfällen behandling år 2002. Av dessa krävde 2,3 miljoner en vistelse på en enhet med dygnetruntvård, medan 7,2 miljoner kunde vårdas inom öppenvården.
När kolonisatörer flyttade in till städerna lämnade de sina familjer och potentiella omsorgspersoner bakom sig. Detta skapade ett tomrum i vården, vilket i sin tur ledde till att det första mentalsjukhuset byggdes i Philadelphia i mitten av 1700-talet. Sedan dess har beroendet av sluten psykiatrisk vård varierat över tid. Idag sker större delen av den psykiatriska vården inom öppenvården. Sluten vård används numera främst för personer med svår och långvarig psykisk ohälsa, för vilka öppenvård bedöms otillräcklig, samt för dem som uppvisar akuta psykiatriska symtom – exempelvis tankar eller handlingar som kan leda till våldshandlingar eller suicidförsök.
Behandlingens utformning varierar från patient till patient och från intagning till intagning. De mest återkommande inslagen sker dock vid intagning och utskrivning. Vid intagningen undersöks patienten, mediciner ordineras, ett rum tilldelas och patienten informeras om sina rättigheter. Innan utskrivning görs en ny bedömning för att säkerställa att det är tryggt för patienten att lämna sjukhuset. I samband med utskrivningen får patienten sina mediciner samt information om vart denne ska vända sig för uppföljande behandling i samhället.
Fördelarna med sluten psykiatrisk vård är dubbla. För det första erbjuds en trygg och strukturerad miljö. Människor med akut eller kronisk psykisk ohälsa känner sig ofta extremt utsatta, och denna sårbarhet kan förvärra symtomen. När känslan av utsatthet minskar lindras de psykiatriska symtomen och patienten ges bättre möjlighet att aktivt delta i sin egen behandling.
För det andra är behandlingsalternativen mer begränsade inom öppenvården. Den intensitet och bredd i behandlingen som en inneliggande patient får på några veckor kan motsvara flera månaders eller års öppenvård.
Det finns två former av intagning på en sluten psykiatrisk vårdinrättning: frivillig och ofrivillig. Patienter som självmant söker vård har insett allvaret i sitt tillstånd och behovet av behandling. De som tas in ofrivilligt saknar antingen förmågan att inse sin psykiska ohälsa eller vägrar att bli intagna. Ofrivillig vård kräver samverkan mellan anhöriga, medicinsk personal och rättsväsendet, och de juridiska reglerna varierar mellan olika delstater i USA. I Sverige regleras motsvarande tvångsvård av lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT), som ställer tydliga krav på både medicinska och rättsliga prövningar innan vård kan ges utan patientens samtycke.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online