Dubbel diagnos, även kallat samtidigt förekommande störningar, bygger på principen att klienten uppnår bättre resultat när behandling av missbruk och psykisk ohälsa integreras. Den höga förekomsten av båda tillstånden motiverar ett integrerat arbetssätt och fortbildning av behandlande personal. Ungdomar med dubbel diagnos har dessutom specifika behov gällande föräldrars samtycke och deras egen vilja att delta i vården.
Sedan 1990-talet har diagnoser av psykiska hälsostörningar och missbruksproblem blivit allt vanligare. Tidigare behandlades det ena tillståndet helt separat från det andra. En klient som sökte hjälp för depression kunde exempelvis få medicinering av en terapeut och samtidigt söka behandling för ett beroende hos en annan. I andra fall kunde klienter med missbruk även förskrivas narkotiska läkemedel för andra tillstånd. Journalerna var inte integrerade, vilket försvårade en helhetsbild av patientens situation.
Behandling av ungdomar prioriteras med hänsyn till hjärnans utveckling och den ökade förmågan att förändra beteenden i unga år. Enligt data från Sharon Hunt är sannolikheten för substansanvändning och beroende hos ungdomar starkt kopplad till en tidig debutålder samt svårighetsgraden av emotionella och beteendemässiga problem – oavsett ålder och kön.
Begreppet "dubbel diagnos" beskriver att missbruk och psykiska hälsoproblem förekommer samtidigt hos både vuxna och ungdomar. Samtidigt förekommande störningar är så utbredda att yrkesverksamma har ändrat sin intagningsprocess för att rutinmässigt screena för både missbruk och olika former av ångest, depression eller inlärningssvårigheter.
Behandlingsmodeller för dubbel diagnos är mest framgångsrika när de kombineras med familjerådgivning. Familjens delaktighet kan hjälpa till att bemöta fördomar riktade mot både psykisk ohälsa och missbruk. Det är dock viktigt att komma ihåg att ungdomar ofta tvingas till behandling genom ett juridiskt krav eller ett ultimatum från föräldrar.
Trots att behandlingspersonal är väl medveten om hur vanligt förekommande dubbel diagnos är, har man haft svårt att behålla klienter i vården och att stödja dem genom en kontinuitet av insatser över tid.
Dessa klienter engagerar sig inte nödvändigtvis i behandlingen, eftersom de upplever den som påtvingad. Ofta känner sig ungdomar som offer inom vården. Många har dessutom ännu inte utvecklat adekvata sociala färdigheter eller förmågan att formulera konkreta mål för framtiden, vilket ytterligare komplicerar behandlingsarbetet.
Läkemedelsbehandling är en känslig fråga inom missbruksvården, eftersom den i praktiken ersätter en substans med en annan, laglig substans. Metoden har dock visat sig effektiv vid samtidigt förekommande störningar. Vanligt förskrivna läkemedel vid dubbel diagnos är metadon, naltrexon och suboxon. Dessa mediciner ger bäst effekt när de kombineras med familjepsykoterapi eller den så kallade community reinforcement-metoden, där klientens miljö och sociala nätverk aktivt används som stöd i återhämtningen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online