Familjeterapi kan bedrivas i form av parterapi eller som terapi som involverar hela familjen – föräldrar, barn och i vissa fall även utökad familj. De övergripande målen är att lära sig kommunicera, hantera konflikter och förbättra familjedynamiken. Alla behandlingsplaner riktar sig mot dessa breda mål, samt mot att hjälpa terapeuten att förstå och upptäcka problem i familjestrukturen.
Spårning är en behandlingsform som syftar till att ge terapeuten en bättre förståelse för familjedynamiken. Metoden utvecklades 1981 av Fishman och Minuchin och används främst av terapeuter som betonar strukturell familjeterapi. Strukturell familjeterapi ser familjeenheten som en del av ett större samhällssystem, med fokus på att skapa stabilitet och hantera förändring.
Vid spårning berättar familjemedlemmarna sina historier för terapeuten, som sedan kartlägger berättelserna i kronologisk ordning för att förstå hur olika händelser har format familjen. Detta kan hjälpa till att identifiera problemområden, och ger terapeuten en tydligare bild av vilka beteendemönster som behöver förändras.
Familjskulptering utvecklades 1973 av Duhl, Duhl och Kantor. Denna behandlingsmetod fokuserar på den fysiska organisationen av familjen. Under sessionen uppmanar terapeuten familjemedlemmarna att rita upp eller arrangera familjens medlemmar utifrån deras relationer till varandra. Till skillnad från spårning, som bygger på verbala beskrivningar, är familjskulptering icke-verbal och bygger på en visuell illustration.
Denna terapiform kan vara särskilt värdefull när man arbetar med barn och ungdomar, som ofta saknar ordförråd för att fullt ut kunna uttrycka sin upplevelse av familjedynamiken.
Omformulering, utvecklad 1986 av Fredman och Sherman, fokuserar inte på att identifiera underliggande problem, utan på att hantera redan uppenbara problem. Terapeuter som använder denna metod uppmanar familjemedlemmarna att betrakta problem och meningsskiljaktigheter ur ett nytt perspektiv.
En förälder som tjatar på sitt barn kan exempelvis istället ses som uttryck för omsorg om barnets välbefinnande. Genom att omkategorisera hur familjemedlemmarna ser på konflikter vill familjeterapeuter hjälpa till att förvandla negativt laddade beteenden till positiva inslag i familjedynamiken.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online