Derealisation kännetecknas av en djup känsla av att omvärlden verkar overklig. Den som drabbas upplever att sin livsmiljö saknar mening, att verkligheten känns förvrängd och att det finns en stark känsla av distans till sin omgivning. Platser som en gång kändes trygga och naturliga kan plötsligt kännas främmande. Upplevelsen kan även sprida sig till andra sinnen som lukt, smak och hörsel. Konstant oro och främmande tankar tar ofta över sinnet. Derealisation betraktas som ett dissociativt symtom som kan bero på en mängd olika underliggande tillstånd.
Derealisation kan utlösas av flera olika neurologiska problem, bland annat huvudskador, epilepsi, migrän samt användning av koffein eller antidepressiva läkemedel. Psykiatriska tillstånd som schizofreni eller bipolär sjukdom kan också ligga bakom. Andra vanliga orsaker är droger, långvarig stress till följd av ångest samt sömnbrist. Dessutom kan derealisation uppstå som en biverkning av abstinens efter alkohol- eller bensodiazepinanvändning.
Alla dessa faktorer kan skapa en värld av feltolkningar för den som brottas med derealisation. Den bakomliggande mekanismen anses vara att hjärnan tar emot förvirrade signaler från balansorganens nerver, de så kallade vestibularisnervarna, till följd av skada eller störning i detta system.
Ett typiskt symtom är när personen mitt i ett samtal plötsligt drabbas av en känsla av isolering och förvirring, nästan som om hen vore under en besvärjelse. Många beskriver det som att känna sig som en omtöcknad utlänning i en annars bekant situation. Denna dissociationskänsla kan också ge intryck av att föremål ser mindre ut och har en glänsande, overklig yta.
Ibland är upplevelsen så starkt ångestväckande att det tar dagar att bearbeta minnet av episoden. Vid långvarig stress och press kan dessutom en ständig ansamling av stresskemikalier i kroppen leda till en fördröjd kommunikation mellan olika delar av hjärnan, vilket förstärker känslan av overklighet.
Det första och viktigaste steget för att hantera känslan av att vara kopplad från världen är att förstå att den är övergående. Försök att tillåta dig själv att slappna av och släppa taget istället för att kämpa emot upplevelsen – det är en fas som kräver tålamod.
Att söka hjälp hos en erfaren terapeut eller kurator kan göra stor skillnad. Tillsammans kan ni identifiera rotorsaken till derealisationsepisoderna och hitta konkreta strategier för att bearbeta och minska besvären. Kognitiv beteendeterapi (KBT) och marktekniker, där man medvetet fokuserar på sina sinnen och sin fysiska omgivning, har visat sig hjälpsamma för många.
Läkemedelsbehandling kan också vara ett effektivt komplement, särskilt när derealisation hänger samman med ångest, depression eller andra underliggande tillstånd. Diskutera alltid medicinska alternativ med en läkare för att hitta den behandling som passar just din situation bäst.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online