Trotssyndrom (ODD – oppositional defiant disorder) är ett beteendetillstånd som visar sig i ett barns uttalat utmanande beteende. Detta kan röra sig om allt från enkel vägran att följa föräldrarnas instruktioner till mer allvarliga handlingar som kan utsätta barnet själv eller andra barn för stor fara. Ett barn med ODD känner ofta ett tvång att agera i strid med förväntat beteende, vilket ofta även leder till skador på föräldrarnas egendom.
Det finns ingen snabbfix för att hjälpa ett barn med trotssyndrom. Behandlingen bygger på ett konsekvent och långsiktigt arbete med att förstärka barnets positiva egenskaper och avskräcka från de negativa. Enligt Mental Help strävar terapin efter att "förändra drabbade barns långsiktiga utvecklingsbana mot ett mer positivt resultat". Målet är att främja barnets förmåga att fatta sunda beslut och helt begränsa de mest allvarliga och farliga delarna av beteendet.
I behandlingen av ODD identifieras specifika beteenden som klassificeras som antingen positiva eller negativa. Beteendena rangordnas utifrån hur stor risk de innebär för skada på barnet självt eller på andra. Terapeuten väljer ut specifika belöningar för varje positiv handling för att förstärka beteendet när barnet uppvisar det. Belöningarna kan variera från beröm och uppmärksamhet till tillstånd för andra aktiviteter senare. Varje negativ handling kopplas till tydliga konsekvenser och placeras i ordning efter hur mycket skada den potentiellt kan orsaka. Målet är att belöna önskvärt beteende och konsekvent bemöta oönskade handlingar, enligt Mental Help.
Konsekvens är både målet och metoden i behandlingen av trotssyndrom. Som metod lär sig föräldrarna att vara konsekventa i sina belöningar och konsekvenser. Föräldrarna behöver rikta in sig på specifika områden där ett jämnt tryck krävs. Ett barn som exempelvis har svårt att slutföra sina läxor kan få tydliga konsekvenser för varje typ av störning under läxtiden, som dataspelande eller att lämna hemmet, samtidigt som klara belöningar knyts till att läxorna blir klara. Syftet är att bygga upp flera beteendefrämjande incitament som tillsammans stödjer det övergripande beteende man vill uppnå. Behandlingen ska etablera en rad konsekventa val hos barnet som i sin tur leder till fler positiva val. Barnet får därmed ett system som ger hen möjlighet att själv styra sitt beteende och veta vilka belöningar eller konsekvenser som följer.
Behandlingen försöker inte skylla på någon enskild förälder för tillståndet, men hela familjen behöver arbeta gemensamt för barnets hälsosamma utveckling. Terapeuten uppmuntrar varje familjemedlem att tillämpa samma system av belöningar och konsekvenser när hen har ansvar för barnet. Familjemedlemmarna uppmanas dessutom att bemöta liknande situationer på ett enhetligt och förutsägbart sätt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online