Redan 1969 introducerade psykiatern Elisabeth Kübler-Ross sina berömda fem sorgestadier i boken I fråga om döden och döendet (On Death and Dying). Modellen har sedan dess blivit ett av de mest använda verktygen för att förstå hur människor hanterar förluster.
De fem stadierna är vrede, förnekelse, depression, förhandling och slutligen acceptans. Alla går dock inte igenom samtliga stadier – vissa upplever bara några få, och ordningen kan variera från person till person. Sorgereaktionen är dessutom inte begränsad till dödsfall; samma mönster kan uppstå vid exempelvis förlust av arbete eller slutet på en relation.
En person som befinner sig i förnekelsefasen har ofta svårt att tro att det som händer verkligen är sant. Enligt Kübler-Ross fungerar förnekelsen som en skyddande sköld efter smärtsamma besked. Stadiet, som ofta åtföljs av chock eller otro, ger individen tid att ta till sig nyheten och så småningom börja bearbeta förlusten.
I vredesstadiet försöker personen begripa förlusten. Ilskan kan plötsligt bryta ut, med frågor som "Varför hände detta mig?" eller "Vem har gjort detta?". Det är vanligt att man söker någon att skylla på för att kunna förstå det inträffade. Ibland kan en närstående till och med rikta sin vrede mot den sjuke vännen eller familjemedlemmen, med tankar som "Det här är alltså hans fel, han valde ju att röka" eller "Hade hon bara lyssnat på mig när jag sa åt henne att gå till läkaren...". Att erkänna vrede mot en sjuk människa kan kännas skamfullt, vilket gör att många upplever detta stadium i smyg.
I förhandlingsfasen försöker personen förhandla fram mer tid tillsammans med den hen håller på att förlora. "Ge mig en chans till, så lovar jag att..." är ett typiskt uttryck. En person kan gå med på att arbeta fler timmar för sämre lön, eller – vid slutet av en relation – lova att sluta eller börja göra något om motparten ger henom en ny chans. En svårt sjuk person i förhandlingsstadiet kan lova Gud att göra något i utbyte mot mer tid.
Depressionsstadiet markerar punkten där personen faktiskt konfronteras med den sorg som förlusten innebär. Reaktionerna varierar från person till person. Vissa gråter och känner sig känslomässigt ostadiga, medan andra drar sig undan och isolerar sig från omvärlden. Andra vanliga reaktioner är aptitlöshet, sömnproblem, hög frånvaro och sämre arbetsprestationer.
Acceptans innebär att personen har kommit till ro med förlusten och kan gå vidare med sitt liv. Det finns ingen absolut regel för när detta stadium nås. Vissa accepterar förlusten inom några veckor, medan det för andra kan ta månader eller år.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online