Motivation kan ha många olika källor. Ibland handlar det om de mest grundläggande behoven – att äta när man är hungrig eller klä sig varmt när det är kallt. Motivation kan vara egoistisk eller osjälvisk, moralisk eller omoralisk. Oavsett vad en motivation innebär kan den alltid klassificeras utifrån frågan "varför". Inre och yttre motivation är två vanliga sätt att kategorisera detta.
I sin mest grundläggande form är motivation anledningen till att någon gör något. Det är grunden för ett specifikt beteende och syftar i princip på orsaken bakom en handling. När man talar om inre eller yttre motivation tillämpar man i grunden incitamentsteorin på orsaken, eller motivet, bakom varför någon gör något. Det definierar på sätt och vis "avsikten" bakom ett visst beteende – från att vara enstaka till att bli en vana.
Genom att definiera en motivation som antingen inre eller yttre avgör du om avsikten kommer inifrån eller utifrån, alltså från interna eller externa krafter. Om anledningen till att du gör något bygger enbart på dig själv betraktas den som inre motivation. Bygger däremot drivkraften på någon annan, till exempel andras förväntningar eller yttre belöningar, rör det sig om yttre motivation. Även om dessa två verkar vara helt skilda grunder för beteende är de i själva verket starkt sammanflätade.
Ett av de enklaste sätten att observera och förstå effekterna av både inre och yttre motivation är att tillämpa teorin inom idrottsvärlden, även om vilken aktivitet som helst – som vårt arbete eller våra relationer – kan ses ur samma perspektiv. En person som tävlar av rent inre motivation spelar för kärleken till spelet, drivs personligen av en vilja att bli bäst, eller njuter helt enkelt av just denna idrottsgren. Alla dessa skäl kan ses som immateriella incitament eller "belöningar", men eftersom de kommer inifrån är de helt inre.
En person som tävlar av helt yttre motivation spelar däremot för pengarna eller medaljerna utan att egentligen uppskatta spelet, har börjat idrotten av plikt eftersom fadern spelade fotboll, eller har gått med i ett lag på grund av grupptryck. Även om dessa skäl ofta är mer konkreta kan all motivation – oavsett om den är inre eller yttre – vara både konkret och abstrakt. Det avgörs enbart av incitamentets ursprung.
Motivation är i sig ett ganska komplext begrepp, eftersom så många faktorer och incitament oftast ligger bakom anledningen till att någon gör något. Det är därför man säger att inre och yttre motivation är sammanflätade med varandra, och varför en persons motivation kan skilja sig enormt från en annans trots att de ägnar sig åt samma aktivitet. Sällan utför en människa ett beteende av ett enda skäl; det finns oftast flera interna och externa krafter i spel vid varje handling.
För att återigen använda idrotten som exempel på motivationens komplexa natur kan vi titta på en person som började spela fotboll av intresse eller nyfikenhet (två inre motivationer), fortsatte spela av kärlek och en önskan att lyckas (ytterligare två inre motivationer), började tappa intresset och glädjen för spelet på grund av sin tränare (yttre motivation) och slutade i laget för att lagkamraterna tyckte att han inte var tillräckligt bra (ännu en yttre motivation). Detta är naturligtvis en mycket förenklad förklaring av ett rätt intrikat koncept, men det illustrerar väl skillnaden mellan de två motivationsformerna och hur de förhåller sig till varandra.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online