Health Insurance Portability and Accountability Act från 1996 (HIPAA) ger federalt skydd för en persons hälsouppgifter hos vårdpersonal såsom läkare, tandläkare och psykoterapeuter. HIPAA:s regler för patientintegritet styr hur medicinsk data används och skyddas inom vårdinrättningar som sjukhus, kliniker och vårdboenden.
HIPAA-regelverket är utformat för att skydda patienternas säkerhet och sekretess, samtidigt som det möjliggör överföring av nödvändig information till vårdgivare och försäkringsbolag. Lagen omfattar så kallade "covered entities" – exempelvis vårdgivare, hälsoplaner och deras affärspartner – som hanterar patientdata i sitt dagliga arbete.
Personer över 18 år har rätt att få sin personliga hälsouppgifter skyddade av samtliga vårdgivare som de lämnar information till. Patienten kan dessutom ge skriftligt tillstånd till att sina journaler delas med andra vårdrelaterade yrkesverksamma eller försäkringsbolag. Utan ett sådant samtycke krävs i regel patientens godkännande innan uppgifterna får spridas vidare.
Sekretessregeln (Privacy Rule) gäller all personlig hälsouppgift oavsett om den är elektronisk, skriftlig eller muntlig. Säkerhetsregeln (Security Rule) skyddar specifikt hälsouppgifter som lagras och överförs i elektronisk form. Dessutom finns särskilda regler som styr hanteringen av en patients psykiatriska anteckningar från psykoterapisessioner, vilka åtnjuter ett extra starkt skydd.
HIPAA reglerar hur och när personliga hälsouppgifter får lämnas ut. I regel delas informationen med patientens samtycke, främst i syfte att möjliggöra behandling och fakturering av mottagna vårdtjänster. Uppgifterna ska alltid lämnas ut till patienten själv om denne begär det. Informationen kan även överlämnas till Department of Health and Human Services (HHS) som en del av en officiell utredning, exempelvis vid en granskning av efterlevnaden av lagen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online