Röntgenstrålar är ljusvågor som är osynliga för det mänskliga ögat. De upptäcktes 1895 och har sedan dess blivit ett ovärderligt verktyg inom medicinsk diagnostik. Idag används röntgen mycket ofta för att upptäcka karies, benbrott och många andra tillstånd.
Användningen av röntgen började 1895 när Wilhelm Conrad Röntgen upptäckte strålarna medan han experimenterade med vakuumrör. Hans första testperson var hans egen hustru – en röntgenbild av hennes hand skrämde samtidigt som den väckte allmänhetens stora intresse. Röntgen kallade strålarna "X-strålar" eftersom de var okända. I vissa tyskspråkiga länder kallas de fortfarande röntgenstrålar efter honom.
Under tidigt 1900-tal började farorna med röntgen uppmärksammas. Tekniker och forskare som ofta arbetade med strålarna inom medicin och forskning drabbades av brännskador, cancer tumörer och lesioner till följd av frekvent direkt exponering. Idag utförs röntgenundersökningar på ett betydligt säkrare och mer kontrollerat sätt.
Röntgenstrålar är ljusvågor som inte kan ses av det mänskliga ögat. De har korta våglängder och en hög energinivå, vilket gör att de kan tränga igenom material som vanligt ljus inte passerar.
Röntgen används i stor utsträckning inom sjukvården. Du kan själv ha varit med om det på sjukhuset, hos läkaren eller tandläkaren. Strålarna skickas i form av smala strålar genom en viss kroppsdel. De passerar genom kroppsdelen och skapar en skugga på en speciell vit film eller digital sensor. Tät benvävnad blockerar strålarna, medan mjuka vävnader som muskler och hud släpper igenom dem.
På en röntgenbild av ett ben syns exempelvis skelettet tydligt eftersom strålarna passerar genom all hud och muskulatur men inte genom själva benet. Detta lämnar en skugga av benet på bilden som sedan kan analyseras av en läkare.
Röntgenundersökningar utförs av en tekniker som är specialutbildad inom radiologi. Först placeras patienten på ett röntgenbord. Filmen eller den digitala bildplattan placeras under det område som ska undersökas. Vid behov läggs ett blyförkläde över bäckenområdet eller brösten för att skydda kroppen från onödig strålning.
Teknikern går sedan bakom en skyddande vägg eller barriär när bilden tas. Patienten måste ligga helt stilla för att undvika suddiga bilder. Ibland röntgas även friska områden som jämförelse – om du exempelvis misstänks ha brutit vänster ben kan höger ben också avbildas så att benen kan jämföras. Undersökningen tar vanligtvis cirka 10 minuter.
Det finns en möjlighet att röntgen orsakar eller ökar risken för cancer. År 2005 drog National Research Council slutsatsen att exponering för röntgen kan öka cancerrisken även vid låga doser. Herbert L. Abrams vid Stanford University har hävdat att "det verkar inte finnas någon tröskel under vilken exponering kan betraktas som ofarlig".
Det handlar alltså om risk kontra nytta. Patienter bör alltid rådfråga sin läkare och tillsammans väga riskerna mot fördelarna med en röntgenundersökning innan de bestämmer sig för fortsatt åtgärd.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online