ELISA är förkortningen för en analytisk metod som på svenska kallas enzymkopplad immunadsorberande analys (engelska: enzyme-linked immunoabsorbent assay). Metoden bygger på antikroppars extremt höga specificitet för en viss antigen. Forskare använder kemiskt modifierade antikroppar som förankras i en provbrunn, tillsammans med färgmärkta antigener, för att påvisa och mäta koncentrationen av en lång rad föreningar, läkemedel och patogener. Prover kan hämtas från blod, urin, saliv och många andra källor.
Ett ELISA-test bygger normalt på flera kemiskt framställda komponenter. Det första steget när man tar fram ett test är att utveckla en antikropp riktad mot just den förening som ska analyseras. Antikroppen renas därefter, modifieras och förankras – eller immobiliseras – i den provbrunn som ska användas för analysen. Själva föreningen som söks förses med en fluorescerande etikett.
Industrin använder en standardiserad rektangulär platta med så kallade provbrunnar – små skålar eller provrör som formats in i plasten – för att kunna genomföra flera experiment samtidigt. Plattan har måtten 127,8 x 85,5 mm och är standardiserad så att den passar analysinstrument från olika tillverkare. Typiska plattor har mellan sex och 96 provbrunnar, medan nyare modeller erbjuder hundratals eller fler.
När en lösning som innehåller den sökta föreningen tillsammans med den färgmärkta motsvarigheten hälls i provbrunnen, börjar de två konkurrera om bindningsplatserna på den immobiliserade antikroppen. Ju mer av den naturliga föreningen som finns i provet, desto mindre av den färgmärkta förmår binda. Därefter sköljs brunnen ren från allt obundet material, både nativt och färgmärkt. Slutligen mäts hur mycket färgmärkt förening som finns kvar i brunnen, vanligtvis med hjälp av en spektrofotometer.
Enklare regel: mindre färg innebär en högre koncentration av den naturliga föreningen i provet. För att kunna kvantifiera resultatet upprättar forskarna en så kallad standardkurva i en serie brunnar där kända koncentrationer av ämnet tillsätts. ELISA-testet genomförs sedan i samtliga brunnar, och skillnaderna i färgintensitet över standardserien gör det möjligt att jämföra och bestämma okända koncentrationer i proverna som analyseras.
ELISA-analyser används för att påvisa mycket olika saker – från hiv-virus till narkotika, gifter och andra kemiska ämnen. Metodens största fördelar är hög kapacitet vid stora provvolymer och att den blir mycket kostnadseffektiv när många prover körs samtidigt.
ELISA kan även användas för att detektera antikroppar i en testlösning. I så fall är det antigenet – alltså den del av målsubstansen som binder till antikroppen – som immobiliseras i provbrunnen, medan de antikroppar som ska påvisas förses med en färgetikett.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online