Strängt taget borde alla som kallar sig "doktor i idrottsmedicin" väcka en viss skepsis. I USA finns det nämligen ingen egen medicinsk disciplin med just det namnet. Detta är dock ingen omedelbar anledning att tvivla på läkarens kompetens. Många läkare presenterar sig som specialister inom idrottsmedicin, och det kan vara helt korrekt. Det finns nämligen flera vägar att fördjupa sina kunskaper och sin utbildning inom området efter avlagd medicinsk examen.
Läkare som arbetar inom idrottsmedicin brukar delas in i två kategorier: icke-kirurgiska läkare och ortopediska kirurger. De icke-kirurgiska läkarna har oftast genomfört sin specialistutbildning inom allmänmedicin, men det är inte ovanligt att deras grundutbildning ligger inom pediatrik, invärtes medicin eller rehabiliteringsmedicin. En ortopedisk kirurg har däremot genomfört sin specialistutbildning vid ett kirurgiskt centrum.
Efter avslutad specialistutbildning ansöker en läkare som vill satsa på idrottsmedicin om plats i ett så kallat fellowship-program inom området. Huvuddelen av programmet handlar om olika typer av idrottsskador och hur de bäst ska behandlas. För läkare med ortopedisk bakgrund kan delar av materialet kännas som repetition. Programmet varar vanligtvis ett till två år.
Eftersom idrottsmedicin är ett så brett område kompletteras den ytterligare utbildningen med moment från allmänmedicinen och från läkarens ursprungliga specialitet. På så sätt tappar läkaren inte kontakten med sin grundutbildning, som mycket väl kan komma till användning under karriären. När utbildningen är genomförd står därmed fler yrkesvägar öppna.
För ortopeder ser idrottsmedicinsutbildningen något annorlunda ut jämfört med för allmänläkare. Även om de får samma översikt över idrottsskador är mycket redan bekant sedan tidigare studier och specialisttjänstgöring. Däremot kan avancerade kirurgiska tekniker ingå i utbildningen, och de får dessutom insikt i skillnaderna mellan att behandla idrottare och genomsnittspatienter. De kan också välja att fördjupa sig inom ett smalare område, till exempel ett "knä-fellowship", där största delen av utbildningen fokuserar på knäskador och knärehabilitering.
Som patient är det klokt att veta att en läkare som kallar sig "doktor i idrottsmedicin" kan behöva kontrolleras lite extra. Att ställa frågor är både din rättighet och ditt ansvar för att få bästa möjliga vård. Fråga gärna om läkaren är board-certifierad, om hen har genomfört ett idrottsmedicinskt fellowship-program samt om hen har ytterligare certifieringar inom idrottsmedicin. Sådana frågor är inte bara helt rimliga – de är nödvändiga.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online