Den del av Medicare som täcker ambulanssjuktransporter återfinns under Part B: Förmåner. Medicare täcker dock endast begränsade ambulanstjänster, vilket innebär att ersättning endast utbetalas om transport med "något annat fordon skulle äventyra din hälsa". Att tolka Pennsylvanias regler för ambulanstersättning inom Medicare kan kännas förvirrande på grund av allt det juridiska språkbruket. Här går vi igenom de viktigaste reglerna på ett tydligt sätt.
Alla fordon som används som ambulans måste vara konstruerade och utrustade för att hantera medicinska nödsituationer. Används ett fordon som exempelvis en rullstolsanpassad transportbil måste det vara godkänt för just detta ändamål och följa samma regler som en vanlig ambulans.
Varje fordon måste dessutom efterleva statliga och lokala lagar samt ha ett giltigt tillstånd som fordon för medicinsk akuttransport.
Minimikraven på utrustning innefattar en bår, sänglinne, medicinska nödförnödenheter, syrgasutrustning, varningsljus och sirener samt en tvåvägsradio eller trådlös telefon. Uppfylls inte dessa minimikrav kommer Medicare att avslå både tjänsten och ersättningen.
Medicare bidrar endast till transport till den närmaste vårdinrättning som kan erbjuda den vårdnivå patienten behöver. Väljer patienten en inrättning längre bort baseras ersättningen på vad det skulle ha kostat att åka till den närmaste lämpliga inrättningen.
Det innebär att om den närmaste inrättningen inte är ditt första val men motsvarar den vårdnivå du behöver, kommer Medicare endast att stå för kostnaden fram till den närmaste inrättningen – resten av körsträckan till din föredragna inrättning får du betala själv.
I allmänhet betalar Medicare inte heller för ambulanstransport till en läkarmottagning.
Flygambulanser, även kallade helikopterambulanser, godkänns endast i de mest allvarliga situationerna. Du ansvarar själv för mellanskillnaden om en markambulans hade kunnat användas utan allvarlig fara för ditt liv och/eller din hälsa.
Medicare betalar inte om patienten har förklarats död innan ambulansen kallats.
Om patienten förklaras död efter att ambulansen kallats, men innan eller när den anländer, betalar Medicare för grundläggande livsuppehållande vård utan debiterbara körkilometer.
Om patienten förklaras död efter att ha lastats in i ambulansen anger Medicares regler att oavsett om dödsförklaringen skedde under eller efter transporten betalas ersättning som om patienten inte hade avlidit. En korrekt dödsförklaring ("dead on arrival", DOA) måste dock göras av en person som är behörig enligt delstatens lagstiftning.
Medicare betalar en grundtaxa för transporten som inkluderar förnödenheter och de tjänster som utförts. Körsträckan debiteras separat utöver grundtaxan.
Du ansvarar själv för 20 procent av alla Medicare-godkända belopp som faktureras.
Du måste även betala en årlig självrisk – som år 2010 uppgick till 155 dollar – för ambulanstjänster och förnödenheter innan Medicare börjar betala ut ersättning.
De faktiska belopp du måste betala kan bli högre om en läkare, vårdgivare eller medicinsk leverantör inte accepterar Medicares ersättningsvillkor. Kontrollera alltid med din Medicare-leverantör om så är fallet, så att du slipper oväntade kostnader.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online