Den omfattande lagen om läkarnas ägande och remittering, även känd som Stark II, är en lagstiftning som den amerikanska kongressen antog 1993. Enligt Association of American Physicians and Surgeons förbjuder lagen läkare att remittera Medicare-patienter till vårdgivare inom vissa hälsotjänster som den remitterande läkaren helt eller delvis äger.
År 1991 utarbetade kongressledamoten Pete Stark lagen Ethics in Patient Referrals Act, kallad Stark I, i syfte att hindra läkare från att remittera Medicare-mottagare till kliniska laboratorier som de själva ägde. När man upptäckte att lagen lämnade en lucka öppen för andra kliniska tjänster introducerade han lagen om läkarnas ägande och remittering (Physician Ownership and Referral Act) för att utöka remitteringsförbudet till ytterligare hälsotjänster.
Förbudet mot självremittering omfattar kliniska laboratorietjänster, strålbehandling, medicintekniska produkter och hjälpmedel, fysioterapi, receptbelagda läkemedel, infusionsterapi i hemmet samt liknande tjänster. Läkare som äger eller har investerat i leverantörer av dessa tjänster får alltså inte remittera Medicare-patienter till sådana företag.
Enligt AAPS tillåter både Stark I och Stark II ett undantag från förbudet om läkaren personligen utför de aktuella tjänsterna, eller om Medicare-patienten bor i en landsbygdsregion. Lagen anger dessutom andra undantag, exempelvis varor eller tjänster av ringa ekonomiskt värde.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online