Medicare Part D är ett frivilligt försäkringsprogram som infördes 2003 för att ge läkemedelsförmåner till miljontals amerikaner som är 65 år eller äldre och som kvalificerar sig för Medicare. Läkemedelsförmånen trädde i kraft den 1 januari 2006.
När Medicare först infördes 1965 ingick ingen täckning för receptbelagda läkemedel. År 2002 konstaterade en kommitté inom den amerikanska kongressen att hela 25 procent av landets seniorer saknade försäkring som täckte deras läkemedelskostnader. Kongressen godkände därefter lagförslaget om Part D med knapp majoritet, och president George W. Bush undertecknade lagen 2003.
Nyhetsrapporter visade att många seniorer var förvirrade över hur Part D-förmånerna var utformade, medan andra oroade sig för att förlora sin arbetsgivarbaserade försäkring vid övergången. Det rapporterades även om tekniska problem med datasystemen samt apotek som tog ut för höga priser från kunderna.
Trots de inledande problemen visade en studie från 2007, utförd av American Association of Retired Persons bland Part D-mottagare, att 80 procent var nöjda med sitt val av försäkring. Dessutom uppgav mer än hälften av deltagarna att de sparade pengar på sina receptbelagda läkemedel efter anmälan till programmet.
Lagen mötte också kritik. Konsumentorganisationer som Families USA kritiserade programmet eftersom det inte tillät den federala regeringen att förhandla om läkemedelspriser med läkemedelsföretagen – något som många ansåg skulle kunna sänka kostnaderna för både deltagare och skattebetalare.
Enligt det amerikanska hälsodepartementet (U.S. Department of Health and Human Services) var 28,8 miljoner människor inskrivna i Medicare Part D per den 1 oktober 2009, vilket visar på programmets stora betydelse för landets äldre befolkning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online