Avdelning 45, del 162 i Code of Federal Regulations innehåller den slutgiltiga regeln om identifieringsnummer för vårdgivare. För att möjliggöra ett effektivt system för medicinsk fakturering och rapportering, samt skapa en lätt sökbar databas över vårdgivare och patientjournaler, har den amerikanska regeringen skapat ett system med standardiserade koder som ersatte de tidigare programspecifika koderna. Medicare legacy-numret var en kod specifik för Medicare som identifierade tjänsteleverantörer på anspråk. Numret användes tillfälligt parallellt med det nya kodsystemet under en begränsad period med dubbel användning, men har sedan dess helt ersatts.
Health Insurance Portability and Accountability Act från 1996 (HIPAA) krävde införandet av en standardiserad uppsättning koder för att identifiera vårdgivare och medicinska procedurer. Syftet var att underlätta överförbarheten av hälsoregister samtidigt som patientens integritet skyddades. HIPAA-koden för vårdgivare, kallad National Provider Identifier (NPI), är ett tiociffrigt nummer som ersatte de gamla identifieringskoderna, vilka kom att kallas legacy-nummer. De första NPI-numren utfärdades den 23 maj 2005.
Innan HIPAA identifierades Medicare-tjänsteleverantörer genom ett så kallat Provider Transaction Account Number (PTAN). I maj 2007 döptes detta nummer om till Provider Identification Number (PIN) och fortsatte att användas i vissa Medicare-transaktioner. Båda termerna förekommer fortfarande och syftar på samma nummer – samma nummer som även avses med begreppet "legacy-nummer". Dessa legacy-nummer, som endast gällde inom Medicare, har idag ersatts av NPI-numren.
För att underlätta övergången till det nya NPI-rapporteringssystemet införde den federala regeringen en dubbelanvändningsperiod från den 1 oktober 2006 till den 22 maj 2007. Under denna tid uppmanades vårdgivare att rapportera både sitt nya NPI-nummer och sitt legacy-nummer (PTAN), för att skapa kopplingar inom systemet mellan numren och de medicinska journaler där de förekom.
Från och med den 1 juli 2007 hade Medicare rätt att avvisa anspråk som inte innehöll tjänsteleverantörens NPI-nummer. Användningen av legacy-numret var fortsatt tillåten på obestämd tid, men alla anspråk skulle nu lämnas in med NPI, oavsett om legacy-numret också angavs. Legacy-numren fasades därefter gradvis ut fram till den officiella slutpunkten för dubbelanvändningsperioden den 17 december 2007.
Den 21 september 2007 inaktiverade Department of Health Care Services (DHCS) alla vårdgivare som inte hade lämnat in något anspråk eller mottagit någon återbetalning under det föregående året. Endast de leverantörer som hade använt det nya NPI-systemet förblev aktiva när dubbelanvändningsperioden avslutades. Leverantörer och tjänsteföretag får fortfarande använda legacy-nummer i interna dokument och transaktioner, men all rapportering för skatte-, anspråks- eller återbetalningsändamål måste idag ske enbart med hjälp av NPI-numret.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online