Medicare är ett federalt finansierat sjukvårdsprogram som ger grundläggande sjukförsäkring till berättigade invånare – och det ska inte förväxlas med Medicaid. Med täckning för cirka 40 miljoner personer över hela landet har Medicare blivit USA:s ledande sjukvårdsförsäkringsprogram. Trots det stora antalet mottagare är många amerikanska medborgare ändå inte bekanta med programmet. För att fullt ut förstå hur Medicare fungerar är det bra att först titta på programmets historia och dess övergripande syfte.
Efter 20 års debatt skapades Medicare-programmet 1965 av president Lyndon Johnson. Programmet infördes som ett tillägg till Social Security, som ger pensionsförmåner till amerikanska invånare, och idén föddes ur en önskan om en nationell sjukvårdsplan. Trots hård kritik mot socialiserad sjukvård ansåg Johnson att det var statens skyldighet att erbjuda sjukförsäkring till sina äldre medborgare. Som ett resultat undertecknades Medicare-programmet, vilket gav invånare 65 år och äldre tillgång till mer prisvärda sjukvårdsalternativ.
När Medicare ursprungligen utvecklades bestod programmet av två delar: Part A och Part B. Idag har det utökats med två ytterligare försäkringstyper, kända som Part C och Part D.
Part A, även kallad sjukhusförsäkring, täcker alla sjukhusrelaterade kostnader som diagnostiska tester, läkaravgifter, vårdtider och måltider. Part B erbjuder standardiserad medicinsk täckning för kostnader som öppenvårdskirurgi, medicinsk utrustning och primärvård. Part C gör det möjligt för användare att välja mellan en HMO- eller PPO-plan för att anpassa en försäkring efter sina egna behov. När det gäller receptbelagda läkemedel samarbetar Part D med privata försäkringsbolag för att hjälpa mottagarna att betala för sina mediciner.
För att få Medicare-förmåner måste en person ha bott i USA i fem sammanhängande år och vara permanent bosatt i landet. Dessutom måste den berättigade mottagaren vara minst 65 år gammal eller ha en permanent funktionsnedsättning. För att räknas som permanent funktionshindrad krävs det att personen har rätt till Social Security-förmåner och har mottagit dessa i minst två år. Även personer som lider av njursjukdom i slutstadium och behöver dialys eller njurtransplantation har rätt till Medicare-förmåner.
För att få någon form av Medicare-förmåner måste man ansöka via sitt lokala Social Security-kontor. Det enda undantaget gäller de som redan tar emot Social Security-förmåner, eftersom de automatiskt registreras när de fyller 65 år. Alla andra måste lämna in en ansökan under den öppna anmälningsperioden, som börjar tre månader före sökandens födelsedag och avslutas sju månader därefter. När ansökan har godkänts registreras mottagaren i Part A och Part B, med möjlighet att därefter lägga till Part C eller Part D i sin plan.
Trots vad många tror är Medicare inte ett gratis sjukvårdsprogram. Faktum är att majoriteten av programmets kostnader betalas av amerikanska medborgare själva. Skatten enligt Federal Insurance Contributions Act (FICA), en löneskatt på 2,9 procent, dras automatiskt av från varje arbetande persons lön och används för att finansiera Medicare-programmet. Dessa pengar går i sin tur till de läkare, sjukhus och privata försäkringsbolag som Medicare-mottagarna använder. Totalt sett står programmet för cirka 13 procent av den federala budgeten, med en uppskattad årlig kostnad på 277 miljarder dollar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online