Arbetsgivarsponsrad sjukvårdsförsäkring förekommer oftast i form av managed care-planer eller fee-for-service-lösningar. Två mindre vanliga, men växande, alternativ är Health Reimbursement Arrangements (HRA) och Open Access Plans (OAP). Båda modellerna kombinerar funktioner från managed care och fee-for-service för att skapa alternativa förmåns- och täckningslösningar för de anställda.
Många arbetsgivare erbjuder managed care-planer som ett sjukförsäkringsalternativ för sina anställda. En managed care-plan kräver att de anställda håller sig inom ett fördefinierat nätverk av vårdgivare för att få del av planens förmåner och lägre kostnader. Förmånerna varierar beroende på typen av vårdgivarnätverk och hur stor frihet de anställda har att välja behandlare.
Med fee-for-service-planer kan de anställda däremot vända sig till valfri vårdgivare, men riskerar då betydligt högre egna kostnader. HRA- och OAP-planer erbjuder en blandning av förmåner och täckningsalternativ och bygger på funktioner från båda dessa strukturer.
I stället för att erbjuda en standardiserad managed care- eller fee-for-service-plan kan vissa arbetsgivare erbjuda Health Reimbursement Arrangements (HRA). Dessa fungerar som individuella hälsokonton för varje anställd och kallas även för Defined Contribution-hälsoförsäkringar.
En HRA är ett arbetsgivarfinansierat konto som fylls med ett fast belopp per år. De anställda kan använda medlen för att täcka egna medicinska kostnader efter att ha lämnat in en ansökan om ersättning. En HRA kan fungera som en primär sjukvårdsplan eller som komplement till en hälsoplan med hög självrisk. I praktiken får de anställda fritt välja vårdgivare enligt fee-for-service-modellen, samtidigt som arbetsgivaren får skatteavdrag för de medel som sätts in på kontona.
Open Access Plans (OAP) bygger på en managed care-struktur bestående av tre nivåer, så kallade nivåer eller tiers, av vårdgivare som tillsammans bildar ett nätverk. Detta är arbetsgivarsponsrade planer där de anställda kan ta emot vård från vårdgivare inom vilken som helst av de tre nivåerna – men täckningsgraden skiljer sig åt.
Enligt University of Illinois webbplats får de anställda 100 procent förmånstäckning för vård via nivå 1, 90 procent via nivå 2 och 80 procent via nivå 3. Det innebär att de anställda får större flexibilitet i valet av vårdgivare, eftersom någon form av ersättning gäller på samtliga nivåer.
Som Defined Contribution-hälsoförsäkringar är HRA-planer federalt godkända och måste följa amerikanska federala krav. Dessa krav ger de anställda ett visst skydd när det gäller hur arbetsgivarna administrerar planerna. Enligt referenssajten HealthInsurance.info var HRA den snabbast växande formen av arbetsgivarsponsrad sjukvårdstäckning vid publiceringstillfället.
OAP-planer har en grundläggande managed care-struktur men kan potentiellt erbjuda lägre egna kostnader för de anställda, ungefär som traditionella managed care-planer. Å andra sidan finns det fortfarande begränsningar i valet av vårdgivare, även inom ett trestegsnätverk. Valet mellan HRA och OAP handlar därför om att avväga flexibilitet mot kostnadskontroll utifrån dina egna behov.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online