Medicare Part D är den del av det amerikanska Medicare-systemet som täcker receptbelagda läkemedel och fungerar som ett komplement till Medicares sjukhusförsäkring (Part A) och sjukvårdsförsäkring (Part B). Precis som med de flesta försäkringar måste deltagarna betala vissa kostnader ur egen ficka – exempelvis självrisker och egenavgifter (copays) – för att kunna nyttja skyddet. För personer som inte har råd med dessa avgifter kan fördelarna med Part D därför delvis gå förlorade. Den goda nyheten är att det finns flera program som kan hjälpa till att täcka kostnaderna.
Medicare Part D kräver att deltagarna betalar en årlig självrisk (deductible) samt en egenavgift vid varje läkemedelsköp. Nivåerna på självrisk och egenavgifter justeras från år till år, enligt Medicare Resource Center. Som exempel gällde år 2011 en självrisk på 310 dollar samt egenavgifter motsvarande 25 procent av de totala läkemedelskostnaderna under året.
Programmet har även ett så kallat täckningsgap, ofta kallat "doughnut hole" (munkhålet). Under denna period betalade deltagarna 50 procent av kostnaden för varumärkesläkemedel och 93 procent för generiska preparat. Täckningsgapet inleddes när en person hade använt förmåner värda 2 840 dollar och slutade vid 6 447,50 dollar. Läkemedel som köptes efter täckningsgapet under samma år krävde en egenavgift på 5 procent.
Kom ihåg att beloppen uppdateras årligen – kontrollera alltid aktuella nivåer via Medicares officiella kanaler innan du planerar din läkemedelsbudget.
Low Income Subsidy Program, även känt som Extra Help-programmet, är ett statligt stödprogram som hjälper till att täcka kostnadskraven i Part D. Enskilda personer och gifta par som ligger inom vissa gränser för inkomst och förmögenhet kan kvalificera sig för assistans.
Enligt Social Security Online var personer med en förmögenhet på högst 12 250 dollar eller en årsinkomst på högst 16 245 dollar berättigade. Som förmögenhet räknades bland annat aktier, obligationer och banktillgodohavanden. Gifta par med en förmögenhet på högst 25 010 dollar eller en årsinkomst på högst 21 855 dollar kunde också få stöd. Utöver hjälp med egenavgifterna kunde programmet även täcka premiebetalningar när inkomsten låg under en viss nivå.
När ett recept ska lösas in finns flera sätt att påverka kostnadsnivån, enligt Medicare Interactive, en referenssajt om Medicare:
Både läkemedelsföretag och sjukhus kan erbjuda program som hjälper personer med låga inkomster att betala Part D-egenavgifter, enligt Medicare Interactive. Läkemedelsbolagen tillhandahåller rabatterade – och i vissa fall helt gratis – läkemedel genom så kallade Patient Assistance Programs, även om inte alla dessa program accepterar personer med Medicare Part D-försäkring.
Sjukhus med en policy för vård av behövande (Charity Care Policy) kan också ge ekonomiskt stöd mot egenavgifterna. Dessa program använder ofta en glidande skala, där avgiftens storlek anpassas efter personens inkomst. I vissa fall kan de egna kostnader som krävs inom läkemedels- och sjukhusprogrammen räknas in i Medicares täckningsgap, förutsatt att apoteket ingår i personens läkemedelsplans nätverk.
Att inte ha råd med egenavgifter behöver inte innebära att man missar Part D-förmånerna. Genom Extra Help-programmet, smarta receptval och stödprogram från läkemedelsbolag och sjukhus finns det flera vägar att hålla nere kostnaderna. Kontakta Social Security Administration eller Medicares rådgivningstjänst för att ta reda på vilka alternativ som passar din situation bäst.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online