Ett hälsosparande konto – Health Savings Account (HSA) – liknar ett amerikanskt IRA-konto och ger användaren möjlighet att sätta in pengar på ett särskilt konto som ska användas för egna medicinska utgifter. Kontot kopplas alltid till en sjukförsäkring med mycket hög självrisk. Pengarna på kontot används för att betala vårdkostnader tills självrisken är uppfylld, varefter försäkringen träder in och täcker de fortsatta kostnaderna.
HSA-konton gör det alltså möjligt för konsumenter att välja en försäkring med lägre månadspremier. Även om denna lösning passar vissa konsumenter bra, finns flera nackdelar som kan göra modellen svår att hantera för andra.
Ett av de största problemen med ett hälsosparande konto är de avgifter som banker tar ut. Banken kan debitera både en engångsavgift för att öppna kontot och månatliga förvaltningsavgifter om kontot inte når upp till ett visst minsta saldo. Särskilt i början kan avgifterna äta upp en betydande del av insättningarna, vilket gör det svårare att nå det minsta saldobelopp som krävs för att slippa avgifterna.
Ett hälsosparande konto måste kombineras med en så kallad high-deductible-försäkring. Enligt Rutgers låg minimisjälvrisken för en kvalificerad sjukförsäkring år 2010 på 1 200 dollar för enskilda personer och 2 400 dollar för familjer. Det maximala belopp som kunden själv fick stå för var 5 950 dollar respektive 11 900 dollar per år.
Dessa nivåer justeras årligen av skattemyndigheten IRS, men principen är densamma: innan försäkringen börjar betala måste en stor del av vårdkostnaderna täckas ur egen ficka eller ur kontosparkapitalet.
Det finns också ett tak för hur mycket som får sättas in på kontot varje år. År 2010 var gränsen 3 050 dollar för enskilda personer och 6 150 dollar för familjer, enligt Rutgers. Personer mellan 55 och 64 år fick dessutom göra extra "catch-up"-insättningar på 1 000 dollar.
För den som hoppas kunna använda medlen som pensionsreserv kan dessa tak få stor betydelse. Enligt Physicians for a National Health Program begränsar insättningsgränserna avsevärt hur mycket som faktiskt kan sparas till framtida hälsokostnader i ålderdomen.
Användare av hälsosparande konton riskerar sanktioner om pengar tas ut utan att användas till medicinska kostnader. Uttag som görs före 65 års ålder beläggs med en straffavgift på 10 procent, och beloppet läggs dessutom till bruttoinkomsten och beskattas därmed som vanlig inkomst.
Det finns dock ett undantag: vid dödsfall eller invaliditet får kontoinnehavare under 65 år ta ut pengarna utan straffavgift.
Ett hälsosparande konto kan vara fördelaktigt för friska personer med god ekonomi som vill sänka sina försäkringspremier. Men avgifterna, kravet på hög självrisk, de årliga insättningsgränserna och skattereglerna vid uttag gör att modellen inte passar alla. Innan du väljer en HSA-plan är det viktigt att räkna på både de kort- och långsiktiga konsekvenserna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online