Medicaid är ett federalt subventionerat hälso- och välfärdsprogram som administreras av delstaterna och som ger medicinsk vård till fattiga och ekonomiskt utsatta personer. Programmet täcker funktionsnedsatta samt vuxna med låga inkomster och deras anhöriga. Det erbjuder även vård på äldreboenden för seniorer som har förbrukat sina egna ekonomiska resurser.
Medicaid blev lag 1965 när president Lyndon Johnson undertecknade Social Security Act. Tillsammans med Medicare var Medicaid en central del av Johnsons så kallade "Great Society"-program. År 1990 utökade kongressen programmet med Medicaid Drug Rebate Program, som krävde att läkemedelsbolag ingick särskilda prisavtal med Medicaid-myndigheterna. Detta gjorde det möjligt att subventionera receptbelagda läkemedel för programmens mottagare.
De specifika insatserna varierar mellan delstaterna, men generellt täcker Medicaid akut- och katastrofvård, förebyggande hälso- och sjukvård samt psykiatrisk vård. Även äldreboendevård för utvalda seniorer ingår, inklusive hemtjänst, fysioterapi, arbetsterapi och daglig verksamhet för vuxna.
Varje delstat fastställer sina egna behörighetsregler. Medicaid är framför allt ett behovsprövat program, men fattigdom är endast ett av flera kriterier. För att kvalificera sig måste sökanden dessutom tillhöra en av de definierade "behörighetsgrupperna".
Dessa grupper omfattar bland annat barn under sex år och gravida kvinnor vars familjeinkomst ligger på högst 133 procent av den federala fattigdomsgränsen, mottagare av SSI (Supplemental Security Income), mottagare av adoptionsbidrag och fosterhemsstöd samt vissa Medicare-mottagare. Flera delstater utökar också täckningen till låginkomsttagande, oförsäkrade kvinnor som identifierats genom CDC:s program för tidig upptäckt av bröst- och cervixcancer, samt erbjuder utökad täckning för barn i låginkomstfamiljer.
För att kvalificera sig krävs amerikanskt medborgarskap eller laglig uppehållsrätt. Barn till papperslösa invandrare omfattas av försäkringen om barnen själva är medborgare eller lagliga invånare, även om deras föräldrar saknar täckning.
Många familjer försöker överföra tillgångar från äldre släktingars namn för att få dem att kvalificera sig för Medicaid. Lagen ger dock delstaterna rätt att granska transaktioner upp till 60 månader bakåt i tiden och underkänna överföringar eller gåvor som gjorts under denna period.
Vissa tillgångar räknas dock inte in i behörighetsprövningen. Delstaterna kan exempelvis tillåta familjen att behålla en viss mängd hemkapital, en livförsäkring, en bil eller tillgångar som räcker för att försörja en make eller maka som inte omfattas av Medicaid.
Delstaterna har rätt att driva in Medicaid-medel som betalats ut på en avliden mottagares vägnar från personens dödsbo. Det är också vanligt att pantbrev tas ut på familjens hem för att säkra återbetalning till skattebetalarna. Sådana åtgärder syftar till att hindra att tillgångar går vidare till arvingar via bouppteckningen innan skulden till Medicaid är betald.
Vissa delstater har dock infört så kallade partnerskapsprogram för långtidsvård. Dessa program undantar en del av tillgångarna från Medicaid-återvinningen om den avlidne samtidigt ägde en privat försäkring för långtidsvård.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online