En sjukförsäkring ger ersättning för medicinsk behandling och skyddar den försäkrade konsumenten mot de höga kostnaderna för sjukvård. Men i takt med att priserna på sjukförsäkringar stiger blir det allt svårare för låginkomsttagare och deras familjer att ha råd med en standardförsäkring. Som ett alternativ kan sjukvårdslösningar för låginkomsttagare erbjuda grundläggande skydd till ett betydligt lägre pris.
De flesta typer av sjukförsäkringsplaner för låginkomsttagare har egna specifika täckningsgränser och undantag. I allmänhet täcker låginkomstplaner via privata försäkringsbolag färre typer av receptbelagda läkemedel samt färre valbara och förebyggande ingrepp än en mer typisk sjukförsäkring gör. Sjukförsäkring för låginkomsttagare kan dessutom begränsa täckningen till ett mindre nätverk av läkare och vårdinrättningar, vilket ger försäkringstagarna färre valmöjligheter när det gäller var de ska ta emot behandling.
Den federala regeringen i USA ansvarar för två olika program som ger sjukförsäkring till privatpersoner. Det första är Medicare, som förvaltas av Social Security Administration och är tillgängligt för alla medborgare över 65 år samt för yngre personer som kvalificerar sig på grund av vissa sjukdomar eller funktionsnedsättningar. Medicaid är ett annat federalt program som riktar sig till låginkomsttagare och som administreras på delstatsnivå. Vissa personer har rätt till sjukvårdsskydd genom både Medicare och Medicaid samtidigt. Båda programmen betalar vårdgivarna direkt och fungerar ungefär som en privat försäkring för att eliminera eller minska kostnaderna för vården.
Sjukförsäkringsplaner för låginkomsttagare kan använda självrisker för att styra hur mycket den försäkrade personen själv får betala. Så är fallet med så kallade High Deductible Health Plans (HDHP), som erbjuds i stor utsträckning av privata försäkringsbolag. Dessa planer kallas även katastrofsjukförsäkringar och har några av de lägsta premierna på den privata marknaden, men försäkringstagaren kan behöva stå för flera tusen dollar i vårdkostnader innan försäkringen börjar betala. De statliga programmen erbjuder däremot låga självrisker, eller ingen självrisk alls, så att försäkrade patienter kan få vård till liten eller ingen kostnad.
Varje typ av sjukförsäkring för låginkomsttagare har sina egna behörighetskrav. Privata försäkringsbolag som erbjuder HDHP kan kräva att sökanden lämnar journaluppgifter och kan reservera de lägsta premierna för försäkringstagare utan tidigare sjukdomar eller nyliga avbrott i sin sjukförsäkring. Medicare är uteslutande tillgängligt för personer över 65 år, eller för dem som har en permanent funktionsnedsättning eller njursjukdom. Medicaid är selektivt tillgängligt för låginkomsttagare under 19 år eller över 65 år, samt för gravida kvinnor, blinda eller funktionshindrade patienter och de som behöver vård på sjukhem.
Låginkomsttagare som saknar sjukförsäkring kan ändå få tillgång till vård tack vare sitt ekonomiska behov. Health Resources and Services Administration driver hälsocentra som är öppna för låginkomstpatienter och som erbjuder grundläggande hälso- och tandvård till liten eller ingen kostnad. Betalningen baseras på inkomsten, och patienterna kan även få hälsokontroller när de är friska, för att förebygga hälsoproblem som annars kan förvärras över tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online