En nationell sjukförsäkringspolicy är ett program som finansieras på federal nivå och regleras genom statlig lagstiftning, men som förvaltas lokalt och regionalt. Målet är att ge alla människor tillgång till vård, oavsett ekonomisk situation eller hälsotillstånd.
Nationella sjukvårdstjänster omfattar alla medicinskt nödvändiga insatser, bland annat psykiatrisk vård och psykosocialt stöd, tandvård, företagshälsovård, läkemedelsersättning samt medicinska förbrukningsvaror. Inom ramen för ett nationellt vårdprogram elimineras egenavgifter och karensskyldigheter, vilket innebär att patienterna inte behöver betala direkt vid vårdbesök.
Vårdfaciliteter får årliga ersättningar för att täcka kostnaderna för vårdtjänster som sjukhusvård, diagnostiska undersökningar, operationer, sjukdomsbehandlingar och relaterade ingrepp. Storleken på den årliga ersättningen baseras på anläggningens historiska faktorer, exempelvis klinisk prestation, kostnader, antal utförda ingrepp, servicenivå, kvalitet på vården, lönekostnader samt tillgången till innovativa program och behandlingsmetoder.
Vårdutgifterna skulle samlas under ett gemensamt system, vilket ofta lyfts fram som en central fördel. Medel från program som Medicare och Medicaid samt statliga och kommunala medel kanaliseras in i den nationella planen. Detta skulle teoretiskt sett minska mängden administration, behovet av personal och de overheadkostnader som krävs för att förvalta sjukvårdstjänster.
Tanken bakom en nationell sjukförsäkringspolicy bygger på antagandet att ekonomiska hinder för vård skulle försvinna och att fakturering och administrativt arbete skulle minimeras. Teorin förespråkar också att tillgången till vårdtjänster ökar för alla medborgare och att förebyggande vård används mer effektivt, vilket i förlängningen kan leda till en hälsosammare befolkning och lägre totala vårdkostnader.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online