Höftledsbrosk återriss efter artroskopi: Frekvens, riskfaktorer och prevention

Återriss av acetabulärt brosk efter artroskopisk reparation inträffar hos en minoritet men är en erkänd orsak till bestående symtom.

Rapporterade återrissfrekvenser

Litteraturintervall: 5–15% vid 2–5 års uppföljning.
Högre vid: revisionskirurgi, högre ålder, högre BMI, gränsfall dysplasi (LCEA 20–25°), residual femoroacetabulär impingement (FAI) deformitet.
Lägre med: kapsulär slutenhet, broskrekonstruktion (vs. reparation) för defekt vävnad, fullständig åtgärd av benpatologi.

Faktor	Mechanism
Otillräcklig rehabilitering	Tidig aggressiv ROM/belastning före läkning; dålig neuromuskulär kontroll
För tidig återgång till högbelastande sport	Skjuv-/kompressionskrafter överstiger läkande vävnads tålighet
Residual benimpingement	Oavresekterad cam/pincer → återkommande mekanisk konflikt
Underliggande instabilitet / dysplasi	Mikroinstabilitet överbelastar brosk; PAO kan behövas
Revisionskirurgi	Sårvävnad, komprometterad biologi, förändrad anatomi
Tekniska faktorer	Osäker ankareplacering, otillräcklig bitt, suturfailure

Pre-op: Avancerad bilddiagnostik (3T MRI artrografi, CT 3D) → precisionsplanering. Åtgärda dysplasi (PAO) om LCEA <25°.
Per-op: Fullständig cam/pincer resektion (dynamisk bedömning). Kapsulär plikation/slutning. Broskrekonstruktion (iliotibialt band/allograft) om vävnad dålig.
Post-op protokoll: Skyddad belastning (2–4 veckor), ortos (böjning/ER-gräns), fasad PT (Fas I: skydd/aktivering; II: ROM/styrka; III: sportsspecifik). Kriteriebaserad progression.
Övervakning: Patientrapporterade utfall (HOS, iHOT-12), periodiska kliniska undersökningar. MRI artrografi om symtom återkommer.

Konservativ: PT, aktivitetsmodifikation, injektion (diagnostisk/terapeutisk).
Revisionsartroskopi: brosk re-reparation, rekonstruktion, vidare benarbete.
Konvertering till THA vid avancerad artros eller misslyckade multippla revisioner.

Noggrann kirurgisk teknik + biologirespekterande rehab = lägst återrissrisk.

Höftledsoperation