En patient med huvudskada ska inte rutinmässigt hyperventileras. Även om hyperventilering länge användes inom akutsjukvården för att sänka det intrakraniella trycket, visar dagens kunskap att metoden ofta gör mer skada än nytta.
Hyperventilering sänker koldioxidnivån i blodet, vilket leder till vasokonstriktion – att blodkärlen i hjärnan drar ihop sig. Det innebär ett minskat blodflöde och därmed en försämrad tillförsel av syre och glukos till den redan skadade hjärnvävnaden. Resultatet kan bli ischemisk skada, alltså ytterligare vävnadsskada till följd av syrebrist, vilket är direkt skadligt för patienten.
I mycket specifika situationer, exempelvis vid tecken på hotande hjärninklämning hos en patient med svår huvudskada, kan kortvarig och kontrollerad hyperventilering användas som en tillfällig räddningsåtgärd under transport eller innan definitiv behandling kan ges. Detta ska dock alltid ske efter medicinsk bedömning och aldrig som en förebyggande åtgärd.
Riktlinjerna rekommenderar normalventilering, med målet att hålla koldioxidnivåerna inom normalområdet. Följande principer är centrala i vården av huvudskadepatienter:
• Säkerställ fria luftvägar och normal andning.
• Undvik både hypoxi (syrebrist) och hyperkapni (förhöjd koldioxidnivå).
• Upprätthåll god cirkulation och blodtryck.
• Övervaka neurologisk status kontinuerligt.
• Sök sjukhusvård snarast för vidare utredning, exempelvis datortomografi.
Sammanfattningsvis: hyperventilering riskerar att minska blodflödet till en redan skadad hjärna och ska därför inte användas rutinmässigt. Normalventilering och stabilisering av patientens vitala parametrar är grunden i omhändertagandet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online