Har du någon gång känt efter på huvudet och upptäckt tunna linjer eller fördjupningar i skallen? Dessa mönster är inga fel, utan en naturlig och viktig del av anatomin. De kallas suturer – de orörliga fogar som förbinder skallens ben med varandra. Suturerna gör att skallen kan växa och utvecklas, skyddar hjärnan och bidrar till att varje människas huvud får sin unika form.
En sutur är en typ av fibrös, orörlig led som förenar skallens platta ben: pannbenet, de två hjässbenen, tinningbenen och nackbenet. Benkanterna är fasade och griper in i varandra som pusselbitar, och de hålls ihop av ett tätt lager bindväv som ibland kallas suturligament.
Hos små barn är suturerna ännu inte slutna, vilket gör skallen flexibel. Det är därför nyfödda har fontaneller – de mjuka partier där flera suturer möts. Flexibiliteten underlättar vid förlossningen och ger hjärnan utrymme att växa under hela barndomen.
Skallens stora suturer har fått namn efter sina lägen på huvudet:
Koronarsuturen går tvärs över huvudet, ovanför ögonen och öronen, och skiljer pannbenet från hjässbenen. Den har fått sitt namn av corona, latin för krona, eftersom den följer ungefär samma linje där en krona brukar sitta.
Sagittalsuturen löper längs skallens mittlinje, från pannan ända bak till nacken, och förbinder de två hjässbenen med varandra. Det är ofta denna fog man kan känna när man drar handen över huvudets ovansida.
Lambdoidsuturen ligger längst bak på huvudet och skiljer hjässbenen från nackbenet. Tillsammans med sagittalsuturen bildar den en form som liknar den grekiska bokstaven lambda (λ), därav namnet.
På sidorna av huvudet finns dessutom fjällsuturerna, där tinningbenen överlappar och fogas samman med hjässbenen och pannbenet.
Suturerna anläggs redan under fosterstadiet och fortsätter att mogna långt in i vuxen ålder. Under uppväxten består de av mjuka bindvävszoner som låter skallen breda ut sig i takt med att hjärnan växer. Först i 20–30-årsåldern börjar benkanterna växa ihop på allvar, och med tiden kan fogarna helt sluta sig.
I vissa fall växer en sutur ihop alldeles för tidigt, redan under fostertiden eller spädbarnsåren. Tillståndet kallas kraniosynostos och drabbar ungefär ett av 2 500 barn. Eftersom skallen inte kan expandera normalt i alla riktningar kompenseras tillväxten i andra riktningar, vilket kan ge huvudet en avvikande form. I vissa fall kan tillståndet även begränsa utrymmet för hjärnan, och det bör därför alltid bedömas av läkare – ibland krävs kirurgisk behandling.
Fördjupningarna i din skalle är alltså suturer – kroppens egen pusselfog som håller ihop skallbenen. De skyddar hjärnan, gör skallens tillväxt möjlig under barndomen och ger varje människa sin unika huvudform. Hos de flesta fungerar suturerna helt utan besvär under hela livet.
Känner du dig osäker på en ovanlig fördjupning, eller har du andra symtom som huvudvärk eller smärta, är det alltid klokt att kontakta vården för en undersökning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online