Det främre korsbandet (ACL) är ett ligament i knät som är avgörande för knäets stabilitet. En bristning kräver ofta ett kirurgiskt ingrepp där det skadade korsbandet ersätts med ett så kallat graft, alltså ett transplantat av sen- eller muskelvävnad från en annan del av kroppen eller från en donator. Idag uppnår 80 till 90 procent av alla som genomgår ACL-kirurgi förbättrad knäfunktion, minskad smärta och möjligheten att återgå till sina vanliga aktiviteter.
Graft från patellarsenan, även känt som bone-tendon-bone-graft (ben–sena–ben), är idag den vanligaste formen av ACL-transplantat. Vid denna typ av knäoperation används den mellersta tredjedelen av patellarsenan – en stark vävnadssträng som sträcker sig från framsidan av skenbenet (tibia) upp till knäskålen (patella).
Två små snitt görs på var sida om senan för att kunna föra in tunna kameror, så kallade artroskop, som ger kirurgen god insyn i leden. Ett ytterligare litet snitt görs på knäns framsida för att ta ut mellersta delen av senan tillsammans med en benbit i vardera änden. Därefter borras två hål i benen på vardera sidan om leden där det skadade korsbandet sitter, och hålen fylls med transplantatet. Graftet fixeras slutligen på plats med bioabsorberbara skruvar som med tiden löses upp och växer samman med benet.
Ingreppet vid ett hamstringgraft liknar proceduren för patellarsenagraft, men skillnaden är att kirurgen här tar vävnadsstrimmor från patientens egna hamstringsenor – semitendinosus på baksidan av låret och gracilis i det översta lagret. Strimmorna fogas samman till ett transplantat som ersätter det skadade korsbandet.
När det skadade ligamentet tagits bort vidgas de bentunnlar som tidigare rymde korsbandet något. Hål borras sedan i skenbenet (tibia) och lårbenet (femur) för att ge plats åt graftet, som fixeras med skruvar eller häftklamrar. En fördel med denna metod är att risken för smärta framför knät ofta är lägre än vid patellarsenagraft.
När lämplig vävnad inte kan tas från patienten själv kan läkaren föreslå ett allograft, det vill säga senvävnad från en avliden donator. Vävnaden kan komma från donatorns patellarsena, hamstringsena eller hälsena (Achillessenan).
Reparationen av korsbandet med denna teknik följer samma procedur som vid patella- och hamstringrekonstruktioner: senvävnaden prepareras kirurgiskt, varefter hål borras i den skadade leden för att kunna avlägsna det brutna korsbandet och placera in transplantatvävnaden. Fördelen med allograft är att inget eget vävnadstagande behövs, vilket innebär kortare operationstid och mindre besvär från operationsstället – å andra sidan kan inkorporeringen av transplantatet ta något längre tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online