Knäproteskirurgi är en av de största och mest komplexa operationer som en ortopedisk kirurg kan utföra. Även om ingreppet har blivit relativt vanligt är det fortfarande en allvarlig och omfattande operation som innebär att stora delar av ben skärs bort, att en protes implanteras och att en lång och ofta smärtsam rehabilitering följer. Trots nackdelarna rapporteras att över 95 procent av de patienter som genomgår operationen upplever betydande smärtlindring och en förbättrad livskvalitet.
Här går vi igenom de instrument som används under de olika faserna av en total knäledsplastik.
I den första fasen av operationen sövas patienten med generell anestesi, och monitorer används under hela ingreppet för att säkerställa att patientens vitala funktioner är stabila. När patienten är ordentligt draperad och förberedd använder kirurgen en skalpell för att göra ett snitt på mellan 10 och 20 centimeter, beroende på vilken typ av knäprotes som ska användas och kirurgens preferenser.
När snittet har gjorts används verktyg som kallas retraktorer för att hålla såret öppet och hålla hud och mjukdelar borta från operationsområdet. Under denna fas används även en bovie-penna (elektrokauter) för att koagulera blödande blodkärl. När knäleden är helt exponerad och retraktorerna är på plats påbörjas nästa fas.
Vid detta tillfälle undersöker kirurgen leden noggrant och använder en rongör för att rasp bort benutväxter som inte tas bort under själva operationen. Därefter använder kirurgen en uppsättning jigs, det vill säga kapningsmallar och benkapningsinstrument, som används för att skära loss delar av patella, skenbenet (tibia) och lårbenet (femur).
Bovie-pennan används kontinuerligt för att hålla blödningen till ett minimum. Protesen provplaceras i den beredda knäleden och markeringar görs där hål senare ska borras.
En bensäg används för att forma ändarna på de exponerade benytterna så att de passar optimalt mot protesen. När rätt passform har uppnåtts används en borr för att borra i det kvarvarande benet, där skruvar sedan placeras för att förankra protesen mot det levande benet.
Ett tjockt lager bencement appliceras på de exponerade benytterna, varefter protesen förs på plats i leden. Med hjälp av en klubba (mallet) och metallpinnar hamras protesen fast i både lårbenet och underbenet, vilket ger en stabil fixering med både pinnar och cement.
Kirurgen påbörjar sedan det mödosamma arbetet med att återfästa senor och ligament samt stänga de muskel- och vävnadslager som har flyttats för att ge plats åt det nya knät. Olika typer av suturer används i denna process. De flesta lämnas kvar i kroppen tills de antingen bryts ned av kroppen eller är av permanent typ.
Det yttersta lagret av hud och vävnad stängs vanligtvis med häftklamrar. Dessa tas bort cirka 12 till 14 dagar efter operationen.
En vanlig missuppfattning är att knäproteskirurgi, eftersom den har blivit allt vanligare och oftast inte tar mer än ett par timmar, skulle vara en enkel och ofarlig procedur. Inget kunde vara mer felaktigt. Chocken för kroppen är betydande eftersom stora benpartier skärs bort, och den kraftiga hantering som är nödvändig vid ett ledbyte orsakar skador på omgivande vävnader.
Blödningar kan bli kraftiga, och blodtransfusioner under operationen är därför vanliga. Infektioner utgör också en reell risk, och det finns alltid en liten chans att resultatet blir mindre än idealiskt. I de allra flesta fall är dock knäproteskirurgi en säker operation som förbättrar patientens livskvalitet avsevärt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online