Knät är en av kroppens mest komplexa leder och byggs upp av lårbenet (femur), skenbenet (tibia) samt knäskålen (patella) som möts och rör sig mot varandra. Leden möjliggör ett brett rörelseomfång, bland annat böjning, sträckning och rotation. På grund av sin invecklade struktur och sitt stora engagemang i fysisk aktivitet är knät dessvärre utsatt för många olika typer av skador.
Vid knäskador är det framför allt det främre korsbandet (ACL) som drabbas. Det främre korsbandet är en stark vävnadssträng som löper diagonalt genom knäleden och ger stabilitet, samtidigt som det hindrar skenbenet från att glida för långt framåt i förhållande till lårbenet. Skador på främre korsbandet uppstår ofta vid plötsliga riktningsändringar eller vridrörelser och är särskilt vanliga inom idrotter där sådana rörelser förekommer, exempelvis basket, fotboll och skidåkning.
Flera andra strukturer kan också skadas vid en knäskada, bland annat det mediala sidobandet (MCL), det laterala sidobandet (LCL), menisken samt ledbrosket. Det mediala sidobandet sitter på knäts insida och förhindrar att leden viker sig inåt, medan det laterala sidobandet ligger på utsidan och motverkar att leden viker sig utåt. Menisken är en C-formad broskskiva som fungerar som stötdämpare mellan lårbenet och skenbenet och som kan brista vid plötsliga vrid- eller vridningsrörelser. Ledbrosket utgör ett slätt lager som täcker benändarna i knäleden och kan skadas till följd av trauma, överbelastning eller degenerativa tillstånd som artros.
Även om skador kan drabba flera olika strukturer i knät är det alltså främre korsbandet som oftast blir skadat – särskilt vid idrottsrelaterade knäskador. Att känna till knälets anatomi och de vanligaste skademönstren gör det lättare att både förebygga skador och söka rätt vård i tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online