En trasig menisk kan inte spontant reducera eller "vända tillbaka" på plats. Mekaniska symptom (låsning, klickning, ge-väg) från förskjutna fragment (handtag-rivning, flikrepar) kräver artroskopisk intervention.
Varför kirurgi ofta är nödvändig
- Dålig läkningspotential: Endast yttre 10–30 % (röd-röd zon) har vaskulär försörjning; inre vit-vit zon är avaskulär.
- Mekanisk blockering: Förskjuten fragment hindrar fysiskt full extension/böjning.
- Progressiv skada: Instabila rivor fortsätter; sliter ut ledbrosk → tidig artros.
Behandlingsalgoritm
- Icke-operativt försök (4–6 veckor): Små, stabila, periferala rivor utan mekaniska symptom; fysioterapi, NSAID, aktivitetsmodifiering.
- Artroskopisk partiell meniscektomi: Oreparabla rivor (degenerativa, komplexa, vit-vit zon); ta bort instabilt fragment, bevara rand.
- Artroskopisk reparation: Vertikala longitudinella rivor i röd-röd/röd-vit zon, särskilt <40 år; suturer/all-inside-enheter; 6 veckor skyddad belastning.
- Menisktransplantation: Unga, symptomgivande post-meniscektomi patienter med intakt axel/band.
Vesentlig punkt
Ingen manuell manipulation, bandage eller övning kan reducera ett förskjutet meniskfragment. Mekanisk låsning = kirurgisk indikation. Tidig reparation bevarar kondroprotektion.
